Ida -

Alla inlägg under november 2009

Av Ida - 30 november 2009 22:39

Tung dag

tunga beslut

tunga erkännanden


tyngre blir det

Av Ida - 30 november 2009 14:39

Jag sov bort i princip hela förmiddagen. Men det regnade så det gjorde inte så mycket. Dessutom så var jag så ohälsosamt trött så det behövdes verkligen! Ett bra tecken att man måste vila ut på veckan efter helgen..


Vaknade och gick upp och insåg att regnet fortfarande öste ner lika mycket som tidigare. Jag packade upp helgens packning och sorterade tvätt och lite sånt. GIck upp och läste tidning och insåg först då att de hade "julpyntat". Ingen riktig julpyntning enligt mig.


Ställde fram lunch och väntade på tjejernas hemkomst. Sedan åt vi. De berättade om helgens gymnastikuppvisning och det hade tydligen gått bra.

Då de gick igen så drog jag upp (med träningsvärk) dammsugaren till översta våningen och dammsög där och sovrumsvåningen. Sedan skurade jag de våningarna också. Sedan belönade jag mig själv med en kopp varm choklad och lussekatt samt JULMUSIK. Lite adventskänsla? Nej, verkligen inte. Inte då det regnar såhär utomhus. Gräsmattan är fortfarande GRÖN och det är december imorgon. Det är inte acceptabelt. Jag är en inbiten norrlänning så det så!

Och det är inte julpyntat. Ruskigt värre.

Då jag blir stor ska jag bo i ett riktigt svenskt hus med julpynt överallt! Bara för den goa känslan och mysets skull! Okej, inte julpynt överallt, men man ska känna att det är advent!


Kolladei kalendern och insåg att jag åker hem OM TVÅ VECKOR! Hoppas ni väntar med många värmande kramar!

Jag är inte så förtjust i den schweiziska hälsningen. Jag behöver KRAMAR!

Så är det bara.


Hoppas också på att det är riktig julstämning då jag kommer hem. Längtar.

Men först ska jag få lite svensk julstämning på julbasaren i Lausanne på lördag! och söndag!

Sedan blir det luciatåg nästa vecka. Luciatåg nästa lördag på IKEA. Luciatåg veckan därefter (samma vecka som jag kommer hem) på Svenska Ambassaden. Sedan åker jag hem och omfamnas av riktig lycka!


Kramhej

Av Ida - 30 november 2009 14:03

Var ska jag börja?


Det började med ett mejl på facebook i fredags.. En av finskorna som jag träffade i Bern tidigare den veckan hade förmodligen fått flunsan och kunde inte åka med på slalomresan som hon, två andra finskor och svensken hade bokat. Hon frågade om jag ville köpa hennes biljett och JA det ville jag!! Såklart!

Det var dock inte säkert förens vid 21 på kvällen.. Då jag fick tag på själva biljetten.

Jag spenderade kvällen hos Es före detta familj för att hjälpa till med deras "öppet hus" som de hade för barnens kompisar meda familjer från skolan. Jag hjälpte till med maten och duka fram och bort och fylla på och så vidare.

Efteråt åkte jag mot centrum för att förhoppningsvis få tag på biljetten. Det fick jag!

Kom till tågstationen vid 21.15 missade mitt tåg med bara några minuter! Blä. men så kom jag på en snilleblixt! Värsta smart jag är! Jag tog ett annat tåg till WS och gick in i gallerian och begav mig mot SPORTAFFÄREN, det inhandlades ett par stavar.

Så med komplett utrustning i min ägo så tog jag nästa tåg "hem". Kom fram vid 22.45 Alltså först då kunde jag packa. Familjen sov så jag var tvungen att vara riktigt tyst för jag skulle inte må bra av att veta att jag väckt de.

Jag lånade skidväska, väska och ryggsäck av familjen. Ner med pjäxor, hjälm, täckisar, skidkläder och allt annat som behövs för två dagar och en natt.

Kom i säng runt 00 och skulle upp vid 6. Härlig start på helgen, ellerhur?!?!?


Vaknade och kom knappt ihåg varför jag ställt klockan! det var ju lördag! Men JUSTJA, jag skulle ju till Davos och alperna för att inviga min utrustning och även testa om kunskaperna från förra året satt kvar!


Upp och äta frukost. Tyst. Sedan bära upp allt i hallen utan att väcka någon.

Jag hoppas att jag lyckades. Vid 7 stod jag och väntade på att tåget skulle rulla in. Jag kan inte för mitt liv förstå varför det är så många som ska åka någonstans 7 på morgonen!!

Väl inne på tågstationen i Bern så fick jag vänta i en halvtimme innan resten av sällskapet skulle komma.

Vi möttes upp, gick på tåget och begav oss mot backen. 3,5 timmar senare var vi framme i rätt stad. Gick till hotellet och svischade kläder och gick ner till kabinbanan för att åka upp mot snögränsen och backarna!


Det var bra att börja säsongen med en halvdag. Var nästan helt slut efteren timme ändå. Trött i alla fall. Men efter lite socker så var jag på alerten igen och då var det HUR SKOJ SOM HELST!


De andra tyckte nog att jag tyckte att det var för roligt. Men SOLEN sken från den klarblåa himlen och det blåste knappt! Pisterna var ganska uppåkta men det gick bra.


Vid stängning åkte vi ner med kabinen igen och gick till hotellet och fick vårt rum. Duschning, sedan middag. Hungern var påtaglig och det var riktigt gott med MAT. Sedan tog vi en sväng i Davos och det märktes att det inte är högsäsong än.

Satte oss på en bar och lyssnade på riktigt icke-ny musik.. Hm. Men sedan inhandlades fika inför söndagen. VI kom väl i säng vid 23 kanske. Jag somnade nog först. Synd för de andra.


Vaknade av Js extremt jobbiga alarmsignal. Som ringde var tredje minut i en halvtimme!

De andra tjejerna gick upp och gjorde sig i ordning. Vi konstaterade att jag inte är nån tjejig tjej. Detta på grund av att jag inte sminkar mig då jag ska åka slalom.. Hmmm..

Jag var i alla fall färdig samtidigt som de andra fast jag låg kvar i sängen i 30 minuter längre än dem.


Frukost. På tvn i frukostsalen var det live-cam från pisterna. Det var molningt och blåste litegrann. Var minus 5 grader. Vi åkte ner till tågstationen och låste in väskorna och åkte upp till backarna. Det blåste mycket mer än vi trott. Sittliften som vi åkte ganska mycket på lördagen var stängd. Så det var bara kabinliften och släpliften som var öppen. Jag gillade släpliften mest fastän den backen inte alls var så lång. Men kabinliften var så populär och den backen var så extremt lång så släpliften var ändå bäst. Men vi åkte ändå ner till kabinen några gånger. Men det är så lång "dö-tid" då man åker den. Men det blev en heldag i backen och vi åkte ner igen vid 16 då allt stängdes. Efter fika och sedan varm dryck för de andra och först då kom jag på att det var första advent! Himmel och pannkaka!


Under helgen har jag i alla fall hunnit med att ramla/falla/flyga minst två gånger. Officiellt i alla fall. En skida är inte komplett utan saknar en del av bindningen men det ska jag väl ordna någon dag. (tänkte låna bilen och åka in med de till affären i Bern och höra vad de säger, om det går på skid-försäkringen..)


Vi fixade våra väskor. Jag var den enda tjejen som bytte täckbyxorna och det var jag glad för! Sedan på tåget och tillbaka mot Bern. Det vill säga en tågtur som gjort att jag åkt igenom större delen av Schweiz på typ 4 timmar. Det är knäppt.

 Kom "hem" vid 22 igår..


Mitt ansikte var rött efter första dagen, på grund av solen. Ansiktet var rött andra dagen, på grund av vinden. Men det var helt underbart att stå på skidorna igen efter ett HELT sommarhalvårs uppehåll! Är inte i samma form som sist men det kommer förhoppningsvis!


Kramhej

Av Ida - 27 november 2009 23:49

En STOR dag!! Nu är ni allt bra nyfikna ;) Ni får veta så småningom... eller på söndagnatt..


Kram

Av Ida - 27 november 2009 11:42

Lever just nu på en förhoppning, en dröm, en önskan!


Mer info senare ;)


Kramhej

Av Ida - 26 november 2009 12:54

Vad enkelt det skulle vara om man var kräsen mot mat..

Inte vilja äta mycke av något alls.. Jag kanske ska bli kräsen? alltså väldigt kräsen?

Eller så gör jag som jag gjorde i våras.. ? typ svälta sig själv?


kramhej

Av Ida - 25 november 2009 20:07

Jag och mamma diskuterar mitt förra blogginlägg och mina funderingar om kramar..


"...

Ida säger:
 jag skrev bara att ni inte ska krama om folk för mycket så att ni har kvar kramar då jag kommer hme
 Haha 
Mamma säger:
 jamen. Du behöver ju kramar NU
Ida säger:
 jamen vem ska jag krama?  
Mamma säger:
 det är bevisat att man behöver kroppskontakt
Ida säger:
 imorrn blir det då kramar på kyrkan 

Mamma säger:
 kramar är perfekt!
Ida säger:
 det var ju det jag skrev i bloggen 
Mamma säger:
 du har dessutom behövet mycket kroppskontakt sen du föddes
 så det är fullkomligt logiskt det du resonerar runt
 Låter FinFint! kramas massor
 det ökar halten "må-bra-hormon" i dig
 förutom din rytm-känslas behov så är det kontaktbehovet du har fått tillferedsställt när du har dansat vet du!
 Kramas mera! "

.. har inte så mycket mer att tillägga..


Av Ida - 25 november 2009 10:52

Äntligen kära vänner! Jag uppdaterar.
men egentligen är det bara två dagar som jag inte har skrivit något av intresse, inte alls lika långa som mina blogguppehåll brukade vara förut. Då kunde det sträcka sig så långt som ett eller två inlägg/månad! bit i det äpplet!
(men då var jag ju hemma och träffade er desto oftare.. )
Jag ska väl ändå lyckas med att knåpa ihop ett inlägg av det här.
 Har två saker som jag ska ta upp i det här inlägget. Ett som ni nog alla vet, och det andra som är en fundering som jag ha..


Vi börjar med det första, nämligen dagboksinlägget.
I söndags så åkte jag in till Bern och tog en kopp te med E. Trevligt! Sedan så vandrade vi runt lite i Bern innan vi skiljdes och gick mot tåget och trammen. Jag tror att jag har börjat förstå mer och mer varför jag inte bara ger upp och åker hem.. För det skulle absolut vara det lättaste att göra!


I måndags var det upp tidigt! Jag trodde jag skulle somna i gröttallriken! Bet ihop. Kunde inte gå och lägga mig för både kakelläggaren och väggspacklaren (två olika fel på huset som ska lagas..) skulle komma. Ingen av de kommer på HELA dagen. Surt för mig! Jag nöjde mig i alla fall med att cykla i regnet till Manor och köpa garn. Sedan gjorde jag inte så mycket, för jag tänkte att jag itne kunde städa om hantverkarna ändå kommmer på eftermiddagen och ska smutsa ner hela huset. Så måndagen blev tisdagens uppgifter, ingenting. På kvällen hade jag franska.FÖregående vecka hade jag hoppat den för att jag mådde pyton. Så det var lite motvilligt som jag cyklade ner, fortfarande i regnet, till "la gare" och tog tåget mot kursen. Kände mig inte tipp topp eftersom det var två veckor sedan jag pratade franska. I princip. Lyssnar på franska desto oftare. Men kan inte göra mig förstådd. Suck.


Jag överlevde kursen, fick "Wow- du är jätteduktig på att läsa!!" fast på franska. kommer inte ihåg hur det sägs. men det tar jag som en komplimang. För det är väl det enda jag kan i franska. Uttala.
"Hem" igen. Lite senare i säng än tänkt.


Tisdag, upp tidigt. Minst lika trött som på måndagsmorgonen. GIck inte och la mig för en extra tupplur eftersom jag anade att någon skulle komma för att laga grejor, eftersom ingen dök upp på måndagen.
Han kom vid 10. Så rent teoretiskt skulle jag ha kunnat sova litegrann..
Sedan gjorde jag lunch, dvs värma lasagne, väldigt komplicerat! inte riktigt.
Sedan tog jag tag i städningen och skjorttvätt. Bytte till och med påse och filter i dammsugaren. Sen efter skolan så gick S direkt till kompis och J kom hem en snabbis för att fika innan hon åkte på volleybollträning. Så jag förblev ensam till 18. Dessutom skulle vi äta rester till middag så jag behövde inte laga något :) (det krävdes en smilie där!) Sedan åkte jag in till Bern för att möta upp J och eventuellt E.


Min nya tåg-tidsfördriv har blivit att lösa sudoku, eftersom det finns tre olika gratistidningar här. Och i alla de tidnignarna finns minst en, oftast två sudoku(s). Så med en penna i väskan så går tågresorna snabbt och smidigt! Väl framme så mötte jag upp J. I kön på Starbucks (jag vet, varit där för många gånger redan!) träffade han två finskor som J kände. Så vi slog oss ner med de och pratade engelska nästan hela tiden. Det visade sig att en av finskorna var N, en tjej som E (som åkt hem) brukade umgås med. Och N ska jag jobba med på fredag då vi ska hjälpa till i Es före detta familj eftersom de ska ha flytt-kalas..
I alla fall, sedan dök E upp. SKoj, men tyvärr var hon inte så kry. Hoppas hon blir frisk snart!! Vi pratade om ALLT medllan himmel och jord igårkväll! Finskorna var pratglada :)
J och finskorna har bokat en slalomweek-end nu i helgen och gissa om jag blev lite avis!!! Men nästa gång ska jag få följa med :D


Sedan satte jag mig på tåget hemåt och sedan spenderades lite för mycket tid vid datorn och webb-tv innan jag slocknade.. Men inte alltför sent ändå!


Vaknade nu på morgonen och tröttheten var påtaglig. Bestämde mig för att jag MÅSTE sova lite till. Men visste å andra sidan att kakelläggaren (heter det ens så?) skulle komma och kakla idag. Så jag tar det klokaste beslut jag gjort sedan jag kom hit! Jag lägger mig på soffan och sussar ett tag! Mycke lättare att vakna då och närmare att låsa upp ytterdörren då han kommer! Smart-jag! Sagt och gjort! Sover/slumrar i en och en halv timme och vaknar 5 minuter innan det plingar på dörren. Lycka!
Dessutom är det helt otroligt, det är SOLIGT idag! Lycka!

Vet inte om jag ska ut och gå, eftersom det springer hantverkare här hela tiden nu.. Men jag ska banne mig ta en bok, stuva fram en stol och sätta mig i SOLEN och läsa! Men det är en sak som är bra med det här huset. Det är minst två golvfönster på varje vägg här på köksvåningen. Så även om jag inte går ut och får jag se mycket solljus! Men ut i friska luften ska jag ta mig.. I alla fall till brevlådan. Nu låter jag som en sjuk person som har svårt att ta sig utanför dörren. Men det är min motivation som tryter. Jag är inte fysiskt sjuk.. enligt andra i alla fall. Ser tyvärr att det stiger dimma från sjön, så jag ska ta mig ut lite, på gården i alla fall INNAN dimman kommer hit!
Jag är nöjd med dagen än så länge!


Min andra del i det här inlägget är mycket intressantare eftersom det inte handlar om "idag har jag..".

Jag har funderat mycket på kramar. Och att en kram kan få en att må så bra. Jag vet att det finns studier på att människan behöver fysisk kontakt med andra för att må bra. Och då är en kram lagomt vänskaplig enligt mig. Hemma så kramades jag väl relativt mycket. Vänner och familj och dessutom då jag dansade!
Här nere är det lite annars. Jag kan räkna mina kramar på mina händer. OCH DET ÄR TRAGISKT! Kan det vara en orsak till mina humör-dippar? Kan saknaden av kramar vara orsaken till att jag så ofta ha velat ge upp? Att jag mått sämst? Att jag varit ledsen? Nu vill jag ju inte tro att saknaden av kramar är enda orsaken.. Men kan den ha bidragit? För någon annan fysisk kontakt är jag ju inte van vid.. Och då saknar jag ju inte den heller.. Så kramar, det är en gåta!


Så se till att krama om varandra riktigt mycket nu! Håll hårt om varandra och tänk på mig! Men kramas inte för mycket, ni måste ha kvar kramar till mig! jag kommer snart..


Tänker på er!


Kramhej

Ovido - Quiz & Flashcards