Jag och mamma diskuterar mitt förra blogginlägg och mina funderingar om kramar..

"...

Ida säger:
 jag skrev bara att ni inte ska krama om folk för mycket så att ni har kvar kramar då jag kommer hme
 Haha 
Mamma säger:
 jamen. Du behöver ju kramar NU
Ida säger:
 jamen vem ska jag krama?  
Mamma säger:
 det är bevisat att man behöver kroppskontakt
Ida säger:
 imorrn blir det då kramar på kyrkan 

Mamma säger:
 kramar är perfekt!
Ida säger:
 det var ju det jag skrev i bloggen 
Mamma säger:
 du har dessutom behövet mycket kroppskontakt sen du föddes
 så det är fullkomligt logiskt det du resonerar runt
 Låter FinFint! kramas massor
 det ökar halten "må-bra-hormon" i dig
 förutom din rytm-känslas behov så är det kontaktbehovet du har fått tillferedsställt när du har dansat vet du!
 Kramas mera! "

.. har inte så mycket mer att tillägga..

Äntligen kära vänner! Jag uppdaterar.
men egentligen är det bara två dagar som jag inte har skrivit något av intresse, inte alls lika långa som mina blogguppehåll brukade vara förut. Då kunde det sträcka sig så långt som ett eller två inlägg/månad! bit i det äpplet!
(men då var jag ju hemma och träffade er desto oftare.. )
Jag ska väl ändå lyckas med att knåpa ihop ett inlägg av det här.
 Har två saker som jag ska ta upp i det här inlägget. Ett som ni nog alla vet, och det andra som är en fundering som jag ha..

Vi börjar med det första, nämligen dagboksinlägget.
I söndags så åkte jag in till Bern och tog en kopp te med E. Trevligt! Sedan så vandrade vi runt lite i Bern innan vi skiljdes och gick mot tåget och trammen. Jag tror att jag har börjat förstå mer och mer varför jag inte bara ger upp och åker hem.. För det skulle absolut vara det lättaste att göra!

I måndags var det upp tidigt! Jag trodde jag skulle somna i gröttallriken! Bet ihop. Kunde inte gå och lägga mig för både kakelläggaren och väggspacklaren (två olika fel på huset som ska lagas..) skulle komma. Ingen av de kommer på HELA dagen. Surt för mig! Jag nöjde mig i alla fall med att cykla i regnet till Manor och köpa garn. Sedan gjorde jag inte så mycket, för jag tänkte att jag itne kunde städa om hantverkarna ändå kommmer på eftermiddagen och ska smutsa ner hela huset. Så måndagen blev tisdagens uppgifter, ingenting. På kvällen hade jag franska.FÖregående vecka hade jag hoppat den för att jag mådde pyton. Så det var lite motvilligt som jag cyklade ner, fortfarande i regnet, till "la gare" och tog tåget mot kursen. Kände mig inte tipp topp eftersom det var två veckor sedan jag pratade franska. I princip. Lyssnar på franska desto oftare. Men kan inte göra mig förstådd. Suck.

Jag överlevde kursen, fick "Wow- du är jätteduktig på att läsa!!" fast på franska. kommer inte ihåg hur det sägs. men det tar jag som en komplimang. För det är väl det enda jag kan i franska. Uttala.
"Hem" igen. Lite senare i säng än tänkt.

Tisdag, upp tidigt. Minst lika trött som på måndagsmorgonen. GIck inte och la mig för en extra tupplur eftersom jag anade att någon skulle komma för att laga grejor, eftersom ingen dök upp på måndagen.
Han kom vid 10. Så rent teoretiskt skulle jag ha kunnat sova litegrann..
Sedan gjorde jag lunch, dvs värma lasagne, väldigt komplicerat! inte riktigt.
Sedan tog jag tag i städningen och skjorttvätt. Bytte till och med påse och filter i dammsugaren. Sen efter skolan så gick S direkt till kompis och J kom hem en snabbis för att fika innan hon åkte på volleybollträning. Så jag förblev ensam till 18. Dessutom skulle vi äta rester till middag så jag behövde inte laga något :) (det krävdes en smilie där!) Sedan åkte jag in till Bern för att möta upp J och eventuellt E.

Min nya tåg-tidsfördriv har blivit att lösa sudoku, eftersom det finns tre olika gratistidningar här. Och i alla de tidnignarna finns minst en, oftast två sudoku(s). Så med en penna i väskan så går tågresorna snabbt och smidigt! Väl framme så mötte jag upp J. I kön på Starbucks (jag vet, varit där för många gånger redan!) träffade han två finskor som J kände. Så vi slog oss ner med de och pratade engelska nästan hela tiden. Det visade sig att en av finskorna var N, en tjej som E (som åkt hem) brukade umgås med. Och N ska jag jobba med på fredag då vi ska hjälpa till i Es före detta familj eftersom de ska ha flytt-kalas..
I alla fall, sedan dök E upp. SKoj, men tyvärr var hon inte så kry. Hoppas hon blir frisk snart!! Vi pratade om ALLT medllan himmel och jord igårkväll! Finskorna var pratglada :)
J och finskorna har bokat en slalomweek-end nu i helgen och gissa om jag blev lite avis!!! Men nästa gång ska jag få följa med :D

Sedan satte jag mig på tåget hemåt och sedan spenderades lite för mycket tid vid datorn och webb-tv innan jag slocknade.. Men inte alltför sent ändå!

Vaknade nu på morgonen och tröttheten var påtaglig. Bestämde mig för att jag MÅSTE sova lite till. Men visste å andra sidan att kakelläggaren (heter det ens så?) skulle komma och kakla idag. Så jag tar det klokaste beslut jag gjort sedan jag kom hit! Jag lägger mig på soffan och sussar ett tag! Mycke lättare att vakna då och närmare att låsa upp ytterdörren då han kommer! Smart-jag! Sagt och gjort! Sover/slumrar i en och en halv timme och vaknar 5 minuter innan det plingar på dörren. Lycka!
Dessutom är det helt otroligt, det är SOLIGT idag! Lycka!

Vet inte om jag ska ut och gå, eftersom det springer hantverkare här hela tiden nu.. Men jag ska banne mig ta en bok, stuva fram en stol och sätta mig i SOLEN och läsa! Men det är en sak som är bra med det här huset. Det är minst två golvfönster på varje vägg här på köksvåningen. Så även om jag inte går ut och får jag se mycket solljus! Men ut i friska luften ska jag ta mig.. I alla fall till brevlådan. Nu låter jag som en sjuk person som har svårt att ta sig utanför dörren. Men det är min motivation som tryter. Jag är inte fysiskt sjuk.. enligt andra i alla fall. Ser tyvärr att det stiger dimma från sjön, så jag ska ta mig ut lite, på gården i alla fall INNAN dimman kommer hit!
Jag är nöjd med dagen än så länge!

Min andra del i det här inlägget är mycket intressantare eftersom det inte handlar om "idag har jag..".

Jag har funderat mycket på kramar. Och att en kram kan få en att må så bra. Jag vet att det finns studier på att människan behöver fysisk kontakt med andra för att må bra. Och då är en kram lagomt vänskaplig enligt mig. Hemma så kramades jag väl relativt mycket. Vänner och familj och dessutom då jag dansade!
Här nere är det lite annars. Jag kan räkna mina kramar på mina händer. OCH DET ÄR TRAGISKT! Kan det vara en orsak till mina humör-dippar? Kan saknaden av kramar vara orsaken till att jag så ofta ha velat ge upp? Att jag mått sämst? Att jag varit ledsen? Nu vill jag ju inte tro att saknaden av kramar är enda orsaken.. Men kan den ha bidragit? För någon annan fysisk kontakt är jag ju inte van vid.. Och då saknar jag ju inte den heller.. Så kramar, det är en gåta!

Så se till att krama om varandra riktigt mycket nu! Håll hårt om varandra och tänk på mig! Men kramas inte för mycket, ni måste ha kvar kramar till mig! jag kommer snart..

Tänker på er!

Kramhej