Ibland känns livet svårt. Och hårt. Som i morse då jag steg upp. Klockan var inte mer än 7 och jag gick, med tunga steg upp. Mest för att klockan var nästan tio över 7 och ingen annan i huset var uppe..

Jag har inte varit så trött och slutkörd på LÄNGE. Jag satte mig uppkrupen i en fåtölj med filten hårt lindad runtomkring mig. Hade enormt svårt att hålla ögonen öppna. Läste "Family Living" och nickade till lite då och då. Barnen kom ner en efter en och jag höll på att däcka!

Jag hoppade upp ur min varma filt och fixade fikat. Åt min frukost och SPRANG ner till min säng så fort som siste man lämnat huset. Hoppade i sängen och DÄCKADE! (med versaler!) vaknade en haltimme senare. JAG HADE GLÖMT STÄNGA FÖNSTERNA! Upp på tredje våningen och stänga fönsterna. Ner i sängen och däcka igen.

Det har aldrig känts så tungt att stiga opp. Ganska skönt ändå. Kunna, att ha möjlighet att ligga kvar, snooza klockan flera timmar. Med ett tungt huvud lägga ner huvudet på kudden igen och sluta ögonen. Ljuvt.

Ibland känns mitt liv som det tunga huvudet som bara vill lägga sig ner och somna in i en djup dvala.

Ibland vill man ligga i den dvalan så länge som man kan.

Men som tur är så har dem flesta något som drar upp en ur dvalan. Annars kan man ligga där hur länge som helst.

 I livets dvalor är det oftast ens nära och kära som gör det värt att stiga upp, rycka upp sig. Tyvärr finns det dem som aldrig kommer upp ur dvalan. Aldrig får energi till att satsa på något. Som aldrig känt en längtan till att bygga upp sig som människa och utvecklas.

Men jag är glad att jag har den orken. Fast det är tungt ibland så ser jag framåt. Fast jag vissa stunder kan se mörker så känner jag ändå att ljuset finns där på andra sidan tunneln. Jag har ändå en tanke på hur mitt liv ska se ut. Jag har ett mål! Jag vill lyckas! Jag vill inte, ser mig inte, som en som inte har mod att vakna upp ur dvalan. Jag ska vinna över de tunga stunderna. För jag vet att de ljusa stunderna kommer, de ljusa stunderna kommer och jag ska njuta av dem. Jag ska göra det bästa av saken och jag SKA leva livet som jag VILL! .. men ibland måste man få gå in i en dvala. Bara man vet att man kommer ur den. Dvalor kan även vara en stund för kroppen att ta igen sig medan huvudet planerar inför nästa etapp i livet..

Ibland måste man få sova och låta huvudet ligga tungt på kudden.

Sluta tänka "jag måste". Det blir så tungt att tänka på vad man måste göra. Jag är själv jättebra på "måsten". Men egentligen så är det en själv som gör det till måsten..

Nu syftar jag inte på måsten som "äta, sova.." utan mer de små måstena i vardagen..

Virrvarr, men det kanske ska vara så..

Kramhej

När skriver man dem och de?

Jag är JÄTTEdålig på att veta det.

Sedan har min kära mormor klagat på att jag skriver DEM och inte DOM. Hon anser att jag ska skriva DOM.

Men så vitt jag vet så har jag under mina MÅNGA år i skolbänken de senaste 13 åren fått lära mig DEM.

Jag kan ju vara efterbliven och kanske jag gör helt fel.

Men SNÄLLA kommentera och säg att jag har rätt/fel!

Kramhej