Det finns dagar i livet när allt bara känns surt. Behöver inte finnas någon naturlig förklaring. Igår satte jag på mig leendet på armen och gick till jobbet, påminde mig om att jag faktiskt har det ganska bra trots en kort natt och dåliga nyheter. Inget som berör mig direkt, men som ändå gör mig nedstämd när människor i min omgivning drabbas. Dagen rullade på med leendet på armen.

Idag har jag inget leende på armen, inte i ansiktet heller. Allt känns bara så tungt.

Att människor som är där för dig, är där för dig för att de vill vara där för just dig.

Har haft en himla bra kväll! Grillning med ett gäng jobbarkompisar och så BAAAMMM ett helt skådespel på himlen. Det mest otroliga norrsken jag sett sedan jag kom hit! Synd bara att vi inte hade några gäster.. Och kameran hade jag hemma såklart! Massa snömulningar och rullningar-nerför-backen senare så sprang jag in och hämtade kameran och la mig på byagatan och tog DESSA BILDER! 

När vi på vägen ner/hem stannade för att beskåda så la jag mig såklart ner. 

"Snygg pose!" 

" Eeeh, ja varför stå när man kan ligga..?" 

"Alltså - jag gillar dig". 

älskar mina kloka ord. 

Att ge är att dela något större, att inte sätta sig på den giriges bänk utan istället sprida sina gåvor till alla man möter. Men bara du själv kan lära dig denna konst, och den enklaste vägen är att börja ta emot, ta emot alla de gåvor som sprids över dig i dag. Det kan vara en blick, ett trevligt ansikte, ett skratt, en gest eller ett ögonblick av ömsesidig förståelse, stunder då vi människor träffas och bjuder på oss själva.

Läser jordens bästa bok just nu: Det goda värdskapet, konsten att få människor att känna sig välkomna. Här är ett utdrag ur dagens goda läsning: 

''.. Varför väljer jag ett så till synes omodernt ord som omtänksamhet? Varför inte tala om empati, som så många gör. Eller ännu enklare: förmågan att sätta sig in i gästens situation. Jo, omtänksamhet är så mycket mer än bara förstå hur någon tänker. Omtänksamhet för mig är att utan värderingar känna igen det mänskliga i någon annan och att göra det av kärlek.
När du tänker på en omtänksam vän, ser du säkert henne också som en generös människa. Hon är generös med sig själv. Hon ger av sin tid, hon lyssnar och låter annat vara i ögonblicket ni möts. Är du nedstämd känner du snart hennes hand på din axel, är du glad gläds hon med dig. Och aldrig låter hon sin egen person stå i vägen. Att vara omtänksam mot någon man ännu inte känner innebär i mångt och mycket detsamma. Här finns ingen gammal vänskap att luta sig emot, men däremot respekten för en annan människa. En omtänksam värd bjuder in den andre utan att skymma sikten. Hon söker upp det mänskliga förbund ni båda tillhör, fri från värderingar och förutfattade meningar. Varje människa hon ställs inför är en gåva som bör behandlas med respekt.''

Goda ord, goda tankar. 

MITT UNDERBART GULLIGA HUS.

Tian. Och jag ska skotta... snart..

Järnvägsstationen några meter bort.

Min svit! 

Gåva från en gäst, och mina norrskensörhängen! 

Högra flygeln bjuder på handfat och handdukar. Och D-vitamin såklart! 

Kontoret innehåller det viktigaste. Kapsylöppnare, passerkort, rumsnyckel och första hjälpen-kit! 

Bara mina grejor..Förstår inte hur resterande boende ska rymmas i hallen när de kommer om en månad.

Toaletten bjuder på gula väggar. Och det finns ingen varmvattenledning till handfatet. Spartanskt. 

Trappen ner till källarköket. Trappen är himla fin faktiskt! 

Voilá! två plattor, en vinkyl och en massa disk.

Matsalen. 

Mitt lilla husdjur. Efterlängtat! känns tryggt med en liten spindel. 

Och flodhästen vaktar tryggt i fönstret så att ingen objuden kommer in.

Duschen får ni inte se. Den är alldeles för kall för att jag ska vilja gå in där när jag absolut inte behöver det. 

SÅ VÄLKOMMEN HIT! 

Storslagen frukost i mitt kök

Tomtegröt, nybakta scones, mumsiga pålägg, varm blåbärssaft, Äppelkakete och frukt. Och sällskap av F och hennes Ipod. 

Tomten kom på besök till lobbyn. Blev tvungen att lämna renarna på fjället och gå sista biten med snöskor!