Är jag den perfekta au pairen?

Som har feber och är ganska ruskigt förkyld och ändå säger "nej, jag orkar städa" eller "jag mår bra" fast jag egentligen håller på att svimma av febersvallningar..

Eller som säger "Nej, du behöver inte köpa hem laktosfri yoghurt.." Fast jag egentligen VILL ha det!

Är det ett sätt att verka bra, tillfredsställa.. Jag vågar inte visa dåliga sidor, vågar inte göra någon besviken. Vill leva upp till att jag alltid är trogen och snäll och allt annat..
Varför kan jag inte lyssna på min kropp och säga nu räcker det!
Varför ska jag vara så rädd att göra folk besvikna?

Hur ska jag våga vara rebellisk då jag inte har någon? varför ska jag uppleva livet ensam? Varför ska jag måsta lämna alla nära och kära för att inse hur mycket de betyder för mig?!?!

Det borde vara en rättighet att ha så underbara vänner som jag har!

Som får mig att gråta, längta och minnas! Som får mig att le varje gång jag tänker på dem, som får mig att må lite bättre då jag mår som sämst. Som får mig att somna på kvällarna så tankarna maler på i huvudet. Som säger åt mig att jag klarar det. Som peppar mig då jag vill ge upp. De mest fantastiska människorna som finns!
Saknar er!

Kram