Ja, då sitter man här igen, denna gång för att hålla sig vaken... då undrar ni varför jag måste hålla mig vaken, enkelt. Min syster ska göra ett test imorgon och hon frå inte sova före det. Så jag tog "kvällspasset" medans mamma får det jobbigare passet, på morgonkvisten. Då syrran troligvis är tröttare och ideérna om hur man ska hålla hon vaken tar slut. FÅ se om det blir en uppiggande promenad snart. Ser film, den andra för natten.

Det lät nyss som om min syster är liten, till åldern. Men icket hon är tonåring. I sina trotsdagar, med sitt villinteumgåsmedsinsyster-inställning. Men det har gått bra än så länge denna natt...

Men nu segar jag efter med att skriva och jag känner att promenad skulle sitta fint nu, endast för att bli piggare, för det är nog inget problem för syrran, jag däremot är tröttare än tröttast.

Så ni får sova sött så ska jag pinande försöka hålla mig vaken...

Kram på er

Det här är mina skiis. Mina bästa skiis än så länge. Behöver bara införskaffa mig ett par nya pjäxor.

Ja, rubriken säger det mesta.

eller mycket iaf.

 Min helg har vart mer eller mindre misslyckad, men av alla hemstheter finns det alltid något gott, eller? i mitt fall iaf, den här gången.  

Som ni som alltid läser min blogg säkert vet är jag i ett stadium i mitt liv där det mesta är svårt, jobbigt, deprimerande etc. den här helgen har vart ett bevis på det.

Inga detaljer kommer att nämnas så hoppas inte på för mycket. 

Det trevliga eller mindre hemska kan jag avslöja, som ni säkert förstår är slalom. Jag har tagit årets och vinterns första svängar. I en grymt bra backe med ett par suveräna pjux och skidor, mina.  Den glädjen och friheten överglänser allt, för den stunden. Åka nerför en backe, känna vinden i ansiktet, känna skären ta fast i snön är en grym upplevelse vilket är det bästa som finns. Den enda gång man kan leva livet utan att måsta bry sig om nåt annat än en själv.

 Det finns säkert många sätt att uppleva samma känsla på men så här är det för mig. Skulle kunna leva av det.

Nu till nåt helt annat som legat på mitt hjärta i sisådär 10 minuter. En kompis eller kompis å kompis.. Han skrev "hej" till mig på msn. Då svarade jag typ "hejsan" å vad skrev han "är du lessen?" och efter ett tag frågade jag "varför tror du det?" å han bara " det lät lagomt depreimerat" å jag sa" vad? " och han sa "ditt hejsan" .. weird..

Jag skriver ju alltid så långa inlägg, så nu för ovanlighetens skull ska jag skriva ett lite kortare inlägg.

Så enkelt var det och nu är det snart slut, ska bara säga KRAM på er!

Jag har just laddat upp mina jul/nyårsbilder på datorn, dock får ni inte se dem.. än. Dessutom som tidsfördriv så bytte jag bakgrundsbild på datorn, mest som tidsfördriv. Efteråt startade jag photoshop, och kände för att göra nåt med nån bild, och då hittade jag den här bron, som jag själv har tagit och är väldigt nöjd över så därför gjorde jag bara om storleken, inget annat. 

Jag tog bilden, sista gången jag var hemma. Hos mormor och mofar den helgen dem flyttade ;( 

Det är det värsta som hänt i år. Nu tycker många att jag är knäpp... Men det var enda stället där jag var trygg, där jag kunde känna lugn, alltid ett ställe att åka till, där min själ bodde. Den här "bron" har jag lagt dit, för många år sedan, kommer alltid finnas i mitt minne.

Tror aldrig mormor eller morfar har förstått hur hemskt det var för mig att dem flyttade.. Vet inte om jag vågar säga det heller, då dem håller på å pladdrar om att det är/var så bra, hur bra lägenheten är, smidigt, och nära till det mesta. Dem flyttade från norbottens finaste by, från sveriges, världens bästa by. Inga utflykter till älgberget, inga mopedresor, inget cyklande till storsträsk. Inget bad på midsommarnatten. NÄä allt det där är borta. borta med vinden, ingen annan verkar bry sig, ja visst tyck att jag är löjlig men jag kan nästan lova att nånstans längst in i hjärtat känner du ungefär samma sak om en sak, plats, människa eller händelse.

Inga spontana lekar på halloween med hela släkten, då man ser att det snöar. Ingen samlingsplats för släkten. 

 Nää nu har jag sörjt nog för idag.

Som jag skrev i förra inlägget, så var jag på UNITE över nyår.

Träffade massa härliga människor och hoppas man träffar dem igen. Det var gott att lovsjunga och prisa gud. "Revyn" var grymt rolig och alla applåder till ni som anordnade det. ( om ni läser min blogg regelbundet kan ni undra varför jag kanske upprepar det mesta från det andra inlägget så kan det bero på att då var jag oerhört trött och har i princip minnesluckor från den kvällen.)

Kollade in mingelbilderna från konferensen, å ops, där var jag på ett kort, finklädd och allt. Till och med sminkad till det yttersta ( :o ) Ni som inte känner mig så kanske ni förstår att jag är inte precis den tjej som sminkar sig varje dag... Bör tilläggas att jag blev sminkad. Slutpratat om smink.

Igår steg jag upp sent, sent, ungefär halv 4 på eftermiddan, helt ensam i lägenheten så ingen hade funderat på att väcka mig, förutom syrrans kompisa som ringde vid 11 (!)å frågade när E skulle komma hem, tror jag vet egentligen inte vad jag svarade.. När jag väl hade gått upp insåg jag att solen redan gått ner.. men jag får på mig kläderna och pallrar mig iväg till affärn för att köpa nå mat. Tv sen sängen igen.

Vaknade vid halv 10 idag ( :O !!!) om steg upp pigg som en lärka, synd bara att jag inte hann drömma färdigt min vackra dröm..  Ingen hemma, E skulle ha kommit med tåget typ halv9 så jag ringer å frågar vad som hänt, och får reda på att tåget ha vart 2 timmar sent sen början. Sen frukost knackar på dörren. E hemma. Pappa kommer förbi och äter lunch med oss å nu är det eftermmiddag och jag väntar på att börja göra middag innan mamma kommer hem, men det är några timmar dit.. några förslag på vad jag kan göra?? 

NÄä nu har det här inlägget tagot lika lång tid att skriva som det alltid brukar ta, eftersom jag är en person som gör allt på en gång.. och under det här inläggets gång har jag funderat på varför Vidsel syns på eniros kartor men inte Älvsbyn som är märkvärt mycket större... Mycket lurigt.. nu innan jag hinner spåna vidare på det och lyssnat färdigt på Edith Piafs "Non, Je ne regrette rien" ska jag avsluta inlägget.

Så kram på er!  

Find Me Here
Speak To Me
I want to feel you
I need to hear you
You are the light
That's leading me
To the place where I find peace again.

You are the strength, that keeps me walking.
You are the hope, that keeps me trusting.
You are the light to my soul.
You are my purpose...you're everything.

Nu ska jag för er en historia berätta...

Det var en gång en flicka som hette Ida och åkte till en annan stad för att vara på en nyårskonferens. blabla bla.. vi tar det från början..

 Jag tog bussen till Lycksele och pingstkyrkan för att vara på UNITE. Det var det jag behövde och jag kände mig glad att vara där. Vi hade seminarier (peptalks) och möten och ja allt sånt där. Det hhände mest positiva saker men jag kan inte komma ifrån det mest negativa (om det nu var nåt fler) att jag har sträckt ledbanden. Ja, det låter sjjukt och klantigt.. Det kanske var klantigt men jag skulle hålla upp dörren för en annan och tog ett steg framåt, där det var ett tunt istäcke men ack så lömskt, det var glashalt. Så jag halka omkring som ett föl och sen landade jag på knäna.. Fick bara ett synligt men...  det gör väldigt ont i knävecket, och då säger pappa att jag har sträckt ledbanden, behöver inte vara så.

Det har vart en grym helg med nyårsfest/revy och jag bara njöt. Jag tycker texten/dikten ovan säger ganska mycket, om ni inte visste det så är det en bit av låten Everything av Lifehouse.

Som ni kanske förstår är inte så mycket tid till sömn... så jag kan väl säga att jag sov ungefär 2.5 timme i natt (!)

Sen idag så var det utvärdering och slutmöte. Det var trevligt, sen gick jag hem (till pappa) och duschade och packade. Sen gick jag in till stan (med mina onda ben..) till busstationen för att åka hem (till umeå) bussen eller kanske bussarna kommer iväg för sent.. det var så mycket folk från både UNITE och från fjällen att det behövdes 2 förstärkningsbussar, ganska ovanligt tror jag.

Väl på den tredje bussen så somnar jag innan vi åkt utanför lse. jag var trött... jag hade två säten så jag hade det ganska skönt.. Sedan var en jag träffade på UNITE tvungen att väcka mig då vi var på busstationen, jag hade inte vaknat :S Men jag i princip sprang ( än en gång med mina onda ben) för att hinna med bussen som gick typ 10 över, så att jag inte skulle behöva vänta en halvtimme... JAG HANN. Väl på bussen var jag i princip tvungen att spärra upp ögonen. Så det jag har gjort sen jag kom hem var.. 1 slänga in väskorna i mitt rum. 2 ta på mig pyjamas (för ja, jag ska gå å lägga mig) 3. satte mig vid datorn för att skriva några rader men det blev ganska många. 4. satte på tv:n för att känna mig lite allmänbildad över vad som hänt i helgen ( typ nyheter, men det var segt, inte för trötta människor)

Så nu kommer jag troligen att sätta punkt på det första inläggen( på min blogg) det här året.

Jag hoppas att alla som läser det här ska få ett riktigt bra 2008!

Så god fortsättning på det nya året.

Sen har jag en rolig sms-historia att berätta nästa gång.. :P

God Natt