Varför är det så svårt att acceptera hur man är..

Jag har inte tänkt så mycket på min vikt och hur den har förändrats senaste året.. Men i höstas då jag var hos läkaren.. Så hade jag tappat MÅNGA kilo.. Eller inte många och många.. men de räknas på två händer..

Men tänkte väl inte så mycket mer på det.. Sen i helgen då jag tog fram mina ljuvliga sommarkläder så fick jag för mig att jag skulle prova en an mina "finaste" klänningar..

Den har inte passat på två somrar men nu fick jag igen dragkedjan.. Och den satt snyggt!! Jag var inte intryckt i den!

Dessutom satt jag nyss och kollade igenom några 1års gammla bilder.. Och jag var stor, mycket stor! Inte för att pika ut storvuxna människor (som jag känner mig som ibland..) men då fattar jag varför den där gravida kvinnan en gång frågade mig om jag också var gravid..

Varför måste det vara så svårt att se sig själv gå ner i vikt? Varför måste det vara någon som man sällan träffar som måste säga "vad liten du blivit", eller "vad smal du är!"..

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag behöver luft. Natur. Träd. Fri himmel. Vindens sus. Känna marken. Hoppa. Skutta. Natur. Jag behöver luft.        ...

Grekiska macrones.         Vill ha. Vill tillbaka. ...

Det finns stunder av tvivel, av trygghet och också en vilja bort från det. Just nu vill jag bara kasta mig ut, igen. Bort från det trygga lilla livet. ...

      Jag är glad. Och lycklig när jag får göra det jag vill.. ...