Det finns dagar i livet när allt bara känns surt. Behöver inte finnas någon naturlig förklaring. Igår satte jag på mig leendet på armen och gick till jobbet, påminde mig om att jag faktiskt har det ganska bra trots en kort natt och dåliga nyheter. Inget som berör mig direkt, men som ändå gör mig nedstämd när människor i min omgivning drabbas. Dagen rullade på med leendet på armen.

Idag har jag inget leende på armen, inte i ansiktet heller. Allt känns bara så tungt.

Att människor som är där för dig, är där för dig för att de vill vara där för just dig.