Premisserna för min påskafton förändrades radikalt när min kära morfar föll (gjorde illa knät) och jag fick åka in på akuten med honom. Efter en timme sittandes i ett kalt och sterilt akutrum så kom läkaren in. O vilken läkare! Två timmar senare packade jag in morfar i bilen och åkte hem, nu skuttar han runt på kryckor med attityden "Kan själv!" (mormor är inte lika förtjust). Snacka om att ha en grym 82åring till morfar! (och en himla go mormor också)