får man minsann av att bestiga berg. Man får även rätt bra perspektiv på benämningen "jobbigt". Dessutom upplever man en viss sorts eufori som inte kan upplevas på något annat sätt. Det är med skräckblandad förtjusning man står vid fjällets dalstation, tittar upp och tar första steget mot en promenad i pjäxor på någon timma. Fokuset ligger alltid på toppen, det är dit man ska, det är målet. Allt för utsikten och ett grymt åk nerförs. Ett åk på runt 7 minuter. I helgen var promenaden nästan två timmar. Åket ner var i knädjupt puder. Har inget mer att säga. En bild säger mer..

Älska livet.