Jag har insett att det finns så otroligt många som gör saker de inte skull behöva.. Åka buss en hållplats.

Jag låg och tänkte en kväll på då jag var i stockholm i somras, ni vill itne veta varför jag började tänka på det... Men då skulle vi gå till Gröna Lund, men hade virrat bort oss på nån gata, så jag frågade en förbipasserande.. Då sa hon "men det är ju långt, ta bussen" och jag tänkte "absolut inte, så lat är inte jag". Vi gick åt det håll hon sa och efter sisådär 30 minuter var vi framme, inte alls långt. Eller jo om man bor i sthlm kanske, förlåt ni som känner er "stötta".. men jag klarar faktiskt av att gå en bit. Samma sak händer här i Umeå, vilket jag inte fattar. Folk som åker från Vasaplan till nästa hållplats eller 3 hållplatser bort. Jag bor på ändhållplatsen, jag går minsann ibland mina 6 kilometrar till stan, sker inte så ofta men jag cyklar då iaf till skolan då vädret tillåter.

Speciellt minns jag en kväll då jag skulle åka hem, gick till kuren och satte mig. Där satt även en tjej. Vi satt där i minusgraderna och huttrade. Efter typ 10 minuter så kom bussen, sedan for den på avgångstid sisådär 5 minuter efter. Sedan åker vi ut på vägen, svänger höger, förbi första hållplatsen. Sedan plingar det vid nästa - och så går hon av där!! så hon har väntat typ 15 minuter på vasaplan då hon hade kunnat gå till den hållplatsen på mellan 5 till 10 minuter och därmed hålligt värmen då hon promenerade.

Det skulle inte ha kostat 10 kronor heller eller 15 om hon var studerande, jag är lite osäker på den punkten.

Det sker ofta men jag tänker då aldrig bli så bortskämd med att alltid kunna ta den lätta vägen. Då jag bodde i Lycksele gick bussarna typ 5 gånger om dan, bara från oktober till april. Nej jag ska inte bli en som tar bussen två kvarter eller ta taxi.

Det fick jag också se en gång. Såg en gammal kompis en kväll på kvarteret då jag skulle gå ut med soporna eller nåt, hon var väl inte nykter men jag pratade en stund med henne och tillslut sa hon att dem hade åkt taxi från ICA och hit. Det tar ca 10 minuter att gå. Vad mycket drivmedel som behövdes för att "hämta" upp dem och sedan köra dem mindre än 1 km..   Hur mycket miljöförstöring är det?

 Nu ska jag sluta gnaga på om sånt.

Ska koncentrera mig på de sista minuterna som är kvar på Ugly Betty

Kram

Ny design, kände att det var dags att överge den gamla. Dock blev det inte så väldigt stor skillnad, bara färgmässigt men ack så mycket bättre.

 Efter att ha suttit och läst väldigt många bloggar så insåg jag att jag åxå ville ha lite snyggare, som många andra har. Men där komme rmin feghet in, jag är ingen skrikig person, jag sticker inte ut så mycket. Kan ta väldigt mycket plats i situationer där jag känner mig bekväm och med dem jag trivs med. Så jag tyckte inte att jag skulle göra så stor förändring.

 Har insett att man kan göra snyggare och mer personliga bloggar på andra "domäner" men jag blir galen på typ "presentation" på andra så jag har insett att bloggagratis.se ändå är bäst, enligt mig.

Sitter här i mormor och morfars gamla 70-tals fåtölj och skriver med en mamma skrikandes på hjälp i köket. Lyssnar på Lugna Favoriter, som jag inte egentligen tycker om för att dem spelar samma låtar varje timme i flera veckor, typ. Men dem verkar ha bytt "band" nyligen.. eller inte.

 Var och spelade bowling med syster och mamma idag. Som vanligt då jag spelar bowling så äger jag ut alla. Okej, inte mormor och morfar, men alla andra. M och M spelar typ en gång i veckan med PRO eller nåt. Hat följt med nån gång, då ser man att pensionärer kan vara bra på sport. Annars underkastar man alltid dem. Än fast dem inte kan böja sig ner lika mycket som yngre så går dem fram och her iväg klotet och får grymma poäng. Strike efter strike. Jämfört med mig som bara får typ 3 strikar/serie. 

Nu blir jag snart döv av allt skrikande så jag ska nog traska iväg till köket..

Kramar på er

Skolan har börjat och jag är redan less. Less på den skola som jag lämnade före jullovet. Inte på själva skolan men skoltrött. Känns sjukt att klaga på skolan och sånt då det är så många runt om i världen som inte får chans till nån utbildning, jag borde ta vara på den möjligheten, eller?

Ibland känns livet bara surt och jobbigt, men vadå det finns alltid nån som har det värre.  

 Man känner sig ganska egoistisk ibland.

Jag vet inte vad jag ska säga om de första tre dagarna i skolan det här året.. 

Onsdag:

Svenska, 70 minuters genomgång om modernismen. Sedan Samhälls med en ny lärare, presentation av han å sen oss. Sedan matte repetion av vad vi gjorde innan lovet. Sen slut, på stan å kolla in några byxor, kände helt plötsligt att jag behövde fler par, men tänk på anda människor som inte har mat för dagen.. nää..

Torsdag:

Företagsekonomi, med en ny lärare, presentation av han å sen oss, planering inför våren å lite prat. Sedan historia med samma lärare, presentation eftersom alla inte haft "Fek" å sen fick vi slkriva upp vad vi visste om vad som hänt senaste två århundradena, ganska intressant egentligen. Sen lunch på indisk restaurang, inte så imponerad. Sedan franska, svenska och samhälls.. Sen snorar jag hela eftermidan och är nästan sängliggande på kvällen, men jag tog lite naturläkemedel och snabbt var jag på benen iaf.

Fredag: Ja, jag drar mig till skolan, jag menar vi har ju bara tre lektioner på fredagar. Svenska, vi ska göra rollspel om en text vi läst, suck. Jag blev en pastor/präst som ska predika om synder, speciellt om en specifik händelse, två kvinnor på 1800talet som badar med varandra.. Sedan samhälls, en iscensatt rättegång om globalisering, jag var för globalisering, väldigt drygt. Sedan IKK (InterKulturellKommunikation)väldigt roligt ämne, ganska mycket praktiska övningar etc. Ett ämne om respekt och förståelse för kultur och olika beteenden... Sen lunch och sen hem. På kvällen åkte jag (trots min förkylning) till café station för "möte med gud" och sedan fikade jag å åkte hem och sov gott.

NU sitter jag här efter att ha vilat hela långa dagen, får se om jag har ork att hitta på nåt imorgon.

Min syster har hela dagen skrytit över att hon har en kille men inte jag trots att jag snart är 18 år... Dessutom har hon skrivit på ett "community" på internet att hon älskar han, trots att hon aldrig har träffat han. Jaja det är inte min ensak..

Nu efter att ha "skrivit" i mer än en timma så.. ja det ska inte bli så mycket mer. Jag är en sån där människa som springer och gör 511 (femtielva) saker samtidigt så jag har kanske suttit totalt och skrivit i 20 minuter eller nåt. Dessutom ser jag tv samtidigt.      

Jag lovade ju att ladda upp några bilder från nyår, så här kommer en åtmindstonde, dock lite i efterhand.

Kram på er

Ja, då sitter man här igen, denna gång för att hålla sig vaken... då undrar ni varför jag måste hålla mig vaken, enkelt. Min syster ska göra ett test imorgon och hon frå inte sova före det. Så jag tog "kvällspasset" medans mamma får det jobbigare passet, på morgonkvisten. Då syrran troligvis är tröttare och ideérna om hur man ska hålla hon vaken tar slut. FÅ se om det blir en uppiggande promenad snart. Ser film, den andra för natten.

Det lät nyss som om min syster är liten, till åldern. Men icket hon är tonåring. I sina trotsdagar, med sitt villinteumgåsmedsinsyster-inställning. Men det har gått bra än så länge denna natt...

Men nu segar jag efter med att skriva och jag känner att promenad skulle sitta fint nu, endast för att bli piggare, för det är nog inget problem för syrran, jag däremot är tröttare än tröttast.

Så ni får sova sött så ska jag pinande försöka hålla mig vaken...

Kram på er

Ja, rubriken säger det mesta.

eller mycket iaf.

 Min helg har vart mer eller mindre misslyckad, men av alla hemstheter finns det alltid något gott, eller? i mitt fall iaf, den här gången.  

Som ni som alltid läser min blogg säkert vet är jag i ett stadium i mitt liv där det mesta är svårt, jobbigt, deprimerande etc. den här helgen har vart ett bevis på det.

Inga detaljer kommer att nämnas så hoppas inte på för mycket. 

Det trevliga eller mindre hemska kan jag avslöja, som ni säkert förstår är slalom. Jag har tagit årets och vinterns första svängar. I en grymt bra backe med ett par suveräna pjux och skidor, mina.  Den glädjen och friheten överglänser allt, för den stunden. Åka nerför en backe, känna vinden i ansiktet, känna skären ta fast i snön är en grym upplevelse vilket är det bästa som finns. Den enda gång man kan leva livet utan att måsta bry sig om nåt annat än en själv.

 Det finns säkert många sätt att uppleva samma känsla på men så här är det för mig. Skulle kunna leva av det.

Nu till nåt helt annat som legat på mitt hjärta i sisådär 10 minuter. En kompis eller kompis å kompis.. Han skrev "hej" till mig på msn. Då svarade jag typ "hejsan" å vad skrev han "är du lessen?" och efter ett tag frågade jag "varför tror du det?" å han bara " det lät lagomt depreimerat" å jag sa" vad? " och han sa "ditt hejsan" .. weird..

Jag skriver ju alltid så långa inlägg, så nu för ovanlighetens skull ska jag skriva ett lite kortare inlägg.

Så enkelt var det och nu är det snart slut, ska bara säga KRAM på er!

Jag har just laddat upp mina jul/nyårsbilder på datorn, dock får ni inte se dem.. än. Dessutom som tidsfördriv så bytte jag bakgrundsbild på datorn, mest som tidsfördriv. Efteråt startade jag photoshop, och kände för att göra nåt med nån bild, och då hittade jag den här bron, som jag själv har tagit och är väldigt nöjd över så därför gjorde jag bara om storleken, inget annat. 

Jag tog bilden, sista gången jag var hemma. Hos mormor och mofar den helgen dem flyttade ;( 

Det är det värsta som hänt i år. Nu tycker många att jag är knäpp... Men det var enda stället där jag var trygg, där jag kunde känna lugn, alltid ett ställe att åka till, där min själ bodde. Den här "bron" har jag lagt dit, för många år sedan, kommer alltid finnas i mitt minne.

Tror aldrig mormor eller morfar har förstått hur hemskt det var för mig att dem flyttade.. Vet inte om jag vågar säga det heller, då dem håller på å pladdrar om att det är/var så bra, hur bra lägenheten är, smidigt, och nära till det mesta. Dem flyttade från norbottens finaste by, från sveriges, världens bästa by. Inga utflykter till älgberget, inga mopedresor, inget cyklande till storsträsk. Inget bad på midsommarnatten. NÄä allt det där är borta. borta med vinden, ingen annan verkar bry sig, ja visst tyck att jag är löjlig men jag kan nästan lova att nånstans längst in i hjärtat känner du ungefär samma sak om en sak, plats, människa eller händelse.

Inga spontana lekar på halloween med hela släkten, då man ser att det snöar. Ingen samlingsplats för släkten. 

 Nää nu har jag sörjt nog för idag.

Som jag skrev i förra inlägget, så var jag på UNITE över nyår.

Träffade massa härliga människor och hoppas man träffar dem igen. Det var gott att lovsjunga och prisa gud. "Revyn" var grymt rolig och alla applåder till ni som anordnade det. ( om ni läser min blogg regelbundet kan ni undra varför jag kanske upprepar det mesta från det andra inlägget så kan det bero på att då var jag oerhört trött och har i princip minnesluckor från den kvällen.)

Kollade in mingelbilderna från konferensen, å ops, där var jag på ett kort, finklädd och allt. Till och med sminkad till det yttersta ( :o ) Ni som inte känner mig så kanske ni förstår att jag är inte precis den tjej som sminkar sig varje dag... Bör tilläggas att jag blev sminkad. Slutpratat om smink.

Igår steg jag upp sent, sent, ungefär halv 4 på eftermiddan, helt ensam i lägenheten så ingen hade funderat på att väcka mig, förutom syrrans kompisa som ringde vid 11 (!)å frågade när E skulle komma hem, tror jag vet egentligen inte vad jag svarade.. När jag väl hade gått upp insåg jag att solen redan gått ner.. men jag får på mig kläderna och pallrar mig iväg till affärn för att köpa nå mat. Tv sen sängen igen.

Vaknade vid halv 10 idag ( :O !!!) om steg upp pigg som en lärka, synd bara att jag inte hann drömma färdigt min vackra dröm..  Ingen hemma, E skulle ha kommit med tåget typ halv9 så jag ringer å frågar vad som hänt, och får reda på att tåget ha vart 2 timmar sent sen början. Sen frukost knackar på dörren. E hemma. Pappa kommer förbi och äter lunch med oss å nu är det eftermmiddag och jag väntar på att börja göra middag innan mamma kommer hem, men det är några timmar dit.. några förslag på vad jag kan göra?? 

NÄä nu har det här inlägget tagot lika lång tid att skriva som det alltid brukar ta, eftersom jag är en person som gör allt på en gång.. och under det här inläggets gång har jag funderat på varför Vidsel syns på eniros kartor men inte Älvsbyn som är märkvärt mycket större... Mycket lurigt.. nu innan jag hinner spåna vidare på det och lyssnat färdigt på Edith Piafs "Non, Je ne regrette rien" ska jag avsluta inlägget.

Så kram på er!  

Find Me Here
Speak To Me
I want to feel you
I need to hear you
You are the light
That's leading me
To the place where I find peace again.

You are the strength, that keeps me walking.
You are the hope, that keeps me trusting.
You are the light to my soul.
You are my purpose...you're everything.

Nu ska jag för er en historia berätta...

Det var en gång en flicka som hette Ida och åkte till en annan stad för att vara på en nyårskonferens. blabla bla.. vi tar det från början..

 Jag tog bussen till Lycksele och pingstkyrkan för att vara på UNITE. Det var det jag behövde och jag kände mig glad att vara där. Vi hade seminarier (peptalks) och möten och ja allt sånt där. Det hhände mest positiva saker men jag kan inte komma ifrån det mest negativa (om det nu var nåt fler) att jag har sträckt ledbanden. Ja, det låter sjjukt och klantigt.. Det kanske var klantigt men jag skulle hålla upp dörren för en annan och tog ett steg framåt, där det var ett tunt istäcke men ack så lömskt, det var glashalt. Så jag halka omkring som ett föl och sen landade jag på knäna.. Fick bara ett synligt men...  det gör väldigt ont i knävecket, och då säger pappa att jag har sträckt ledbanden, behöver inte vara så.

Det har vart en grym helg med nyårsfest/revy och jag bara njöt. Jag tycker texten/dikten ovan säger ganska mycket, om ni inte visste det så är det en bit av låten Everything av Lifehouse.

Som ni kanske förstår är inte så mycket tid till sömn... så jag kan väl säga att jag sov ungefär 2.5 timme i natt (!)

Sen idag så var det utvärdering och slutmöte. Det var trevligt, sen gick jag hem (till pappa) och duschade och packade. Sen gick jag in till stan (med mina onda ben..) till busstationen för att åka hem (till umeå) bussen eller kanske bussarna kommer iväg för sent.. det var så mycket folk från både UNITE och från fjällen att det behövdes 2 förstärkningsbussar, ganska ovanligt tror jag.

Väl på den tredje bussen så somnar jag innan vi åkt utanför lse. jag var trött... jag hade två säten så jag hade det ganska skönt.. Sedan var en jag träffade på UNITE tvungen att väcka mig då vi var på busstationen, jag hade inte vaknat :S Men jag i princip sprang ( än en gång med mina onda ben) för att hinna med bussen som gick typ 10 över, så att jag inte skulle behöva vänta en halvtimme... JAG HANN. Väl på bussen var jag i princip tvungen att spärra upp ögonen. Så det jag har gjort sen jag kom hem var.. 1 slänga in väskorna i mitt rum. 2 ta på mig pyjamas (för ja, jag ska gå å lägga mig) 3. satte mig vid datorn för att skriva några rader men det blev ganska många. 4. satte på tv:n för att känna mig lite allmänbildad över vad som hänt i helgen ( typ nyheter, men det var segt, inte för trötta människor)

Så nu kommer jag troligen att sätta punkt på det första inläggen( på min blogg) det här året.

Jag hoppas att alla som läser det här ska få ett riktigt bra 2008!

Så god fortsättning på det nya året.

Sen har jag en rolig sms-historia att berätta nästa gång.. :P

God Natt  

Jag kanske ska börja med att säga att en gammal kompis började nyss chatta med mig, och vi har inte pratats på lääääääääänge. Så jag är lite chockad nu...

Men nu har jag återhämtat mig, skämt åsido.

Glöm det jag skrev. Ni tycker säkert att jag borde radera det jag skrev om jag ändå inte vill att ni ska komma ihåg det jag skrev.. Men det är ju ganska trevligt ändå då någon börjar prata med en, då vill den då det. Dock kan det bero på uttråkning. Men nu ska vi tänka positivt och du kanske ska börja prata med nån som du inte pratat med på länge.

Jag har kommit underfund med att det är ganska trevligt att man hälsar på andra människor. Bara ett hej betyder mycket. Man känner sig uppskattad och man gör andra människor lite gladare, eller vad man nu kan säga.

Jag tycker det är ett bra sätt att visa att man har uppmärksammat en person. Jag har fått berättat för mig att det är väldigt viktigt för utfrysta och ensamma människor att bli bekräftade bara genom ett hej. Det där lät väldigt onormalt. Och då kommer vi till normalt och onormalt, men då kan ni läsa min diskussion hos något av de föregående inläggen.

Jag kan inte säga att det är något jag är bra på, att säga hej alltså. Ofta känner man sig knäpp om jag säger hej, men inte får något svar. Om man säger hej om den pratar med nån annan, man vill inte störa. Ibland blir man osäker på att det är den person man tror att det är, rädd för att göra bort sig. Ibland vill man inte visa sig, man vill inte prata med nån, man orkar inte, man vet inte vad man ska säga.

Men egentligen, vad är det värsta som kan hända? man gör bort sig, thats it.

Där satte jag punkt för dagens disskussion och här kommer min redogörelse för några dagar. (fattar inte varför jag lägger upp bloggen på ett speciellt sätt.)

Lördag sover jag till typ 11 går upp äter frukost klär på mig, åker in till stan. Efter en stund på stan är det dags att bege sig till skolan, nej jag är inte knäpp, allt har en förklaring och här kommer min: Det var Öppet hus och jag var elevrepresentant. Ja, så där gick jag och två elever till och pratade om skolan och fikade. Sen åkte jag hem (fick skjuts av en lärare) och sedan åt jag middag och sen tv å sen i säng.

Söndag, jag vaknar typ 1 fattar inte hur jag kan sova så mycket, jag är väl slut antar jag. Sen far jag och mamma, ja jag är vän med hon nu men har inte förlåtit henne, men jag vet för att kunna bli förlåten så måste man kunna förlåta. Ja vi for till några släktingar med en juluppsättning och sa god jul. Sedan for vi på Strömpilen och shoppade. Jag hade tur jag fick två klänningar/tunikor av mamma, det brukar jag inte få. Sen ska hon och hämta syrran lite längre bort och jag orkar inte förlja med så jag börjar gå mot stan, hyffsat kallt med tanke på att det är minusgrader och jag hade kjol. Det var inte smart. Jag gick inte ändå till stan utan tog sen tog jag bussen och kom hem, men gissa mamma och syrran hade inte kommit hem än, så där stod jag i kjol utan nyckel, så jag ringer mamma och som tur är så är dem nästan hemma, vilken händelserik dag..................

Sedan nu idag har det hänt litegrann.

Jag vaknar och kollar på klockan.. Jag hade redan börjat första lektionen.. Så jag hoppar upp ur sängen, klär på mig, kollar på klockan igen och ser att jag missat 5 över bussen.. en kvart till nästa, så jag hivar i mig frukost och går sedan ut till busshållplatsen. Väl på bussen känner jag hur trött jag fortfarande är ( konstigt att jag är så trött som jag sa ovan) Sedan några hållplatser bort kliver T på bussen, lika trött och lika sen till lektionen. Vi hoppar av bussen å följs till skolan, måste ha sett lite konstigt ut då båda han och jag kom samtidigt... hela 50 minuter för sent till lektionen. Det måste vara mitt kommaförsentrekord!

Sen inser jag att det snart var lunch, och jag som nyss hade ätit frukost. Menmen det blev inte så mycket äta. Sen film på engelskan. Sen film på geografin, sen ordspråk och slang på franskan.  Sen bussen hem och nu sitter jag här efter några tillsägelser åt syrran. Fattar inte att hon aldrig kan ställa skorna i skohyllan utan måste slänga dem mitt i farleden likadant med hennes kompisar, sedan skräpet på köksbordet...Jaaa. NU sitter jag här och håller på att kungra ihjäl, tur att mamma håller på att laga mat.

Så nu ska jag kuta dit och hjälpa till så att det går fortare.

Kram