Då tyckte jag att jag var något så oerhört ful. Tjock. Äcklig. Året var 2010.

 Den våren var jag väldigt självdestruktiv. Åt inget. Trodde det var lösningen.

Hade underbara människor runtomkring mig men jag var vilse.

Hade just kommit hem från ett halvår hemifrån och var allmänt virrig.

Jobbade natt vilket gör mig helt förfärlig.

Allt detta, speciellt matvägran, gjorde att jag blev sur och tvär och jag hade ingen energi till något! Minns vändpunkten. En natt på jobbet, min chef frågade mig om jag gått ner i vikt. Skämdes över att jag inombords blev glad åt kommentaren men ville undvika att svara. Fick sedan höra att chefen hade frågat en kollega om hur JAG mådde egentligen/om min vikt/. Till middag dagen efter var det plättar på matsedeln hemma. Jag berättade för mamma om min chefs uppmärksammande ang min vikt. Åt en halv plätta (en tunnpannkaka) och var nöjd. Så fälller mamma en kommentar angående min portion. Då insåg jag hur sjukt beteende jag hade. Mådde illa. Tyckte jag var äcklig, ful.

Har aldrig varit så smal som då. Men aldrig ogillat mig själv så mycket som då.

Nu är jag stadigare, har muskler och äter mat. Äter massa annat som jag inte borde också.

Det är först nu jag inser hur välformad jag var då. Men jag var inte glad. Nu är jag däremot

riktigt nöjd med tillvaron även om den pendlar upp och ner.

Det påminner mig om att jag ska vara nöjd här och nu. Jag kan inte leva med tanken att

"livet vore enklare om jag var smalare"

det är bara destruktivt.

Jag ser inte särskilt glad ut på någon av bilderna ovan.

Hellre glad, lycklig och lite småtjock än deppig, sur och normalsmal.

 

maja

15 december 2011 00:29

ännu mer kärlek.

http://www.delafoliefrancaise.blogg.se

 

Ellen

16 december 2011 11:19

Så bra skrivet! Man ska leva här och nu! Du är den du är och älskad för det! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag behöver luft. Natur. Träd. Fri himmel. Vindens sus. Känna marken. Hoppa. Skutta. Natur. Jag behöver luft.        ...

Grekiska macrones.         Vill ha. Vill tillbaka. ...

Det finns stunder av tvivel, av trygghet och också en vilja bort från det. Just nu vill jag bara kasta mig ut, igen. Bort från det trygga lilla livet. ...

      Jag är glad. Och lycklig när jag får göra det jag vill.. ...