Ibland kan jag vara bitter och tänka att alla har det så bra. Alla är så lyckade och är jämt så glada. Livet leker och de är så lyckliga! Alla andra har perfekta liv fyllda med spännande saker och resor. De kanske väntar barn, eller ska gifta sig. De skriver bloggar allihopa. De är så duktiga. Det är så många främligar som skriver älskvärda kommentarer. De verkar så uppskattade. De får presenter hemskickad av beundrare.

Det är väldigt enkelt att avundas dem. Men till vilken nytta?

Varför sitter jag och läser en blogg och känner mig kass. Hon verkar ha så underbart liv. Helt plötsligt så känns inte min vardag lika rolig längre. Jag planerar inte bröllop. Jag ska inte ha tjejkväll, jag ska iväg och jobba. Jag ska inte resa, jag ska bara stanna i stan i helgen. Jag har inte hittat värsta fyndet på loppis. Jag drar ner mig själv. Omedvetet men på grund av mig.

En dag så läste jag den blogg som jag följt mest slaviskt. Hon med det P E R F E K T A livet. Hennes vardag har rasat samman. Bröllopet fick ställas in dagen innan.

Måste något sådant hända för att få mig att inse att INGEN har ett perfekt liv!

Jag är väldigt nöjd med mitt liv. Glad för varje morgon jag vaknar och det första jag ser är en klarblå himmel. Att min skyddsängel står på fönsterbrädan och vakar över mig. Tacksam för att jag har världens bästa vänner. Att mina föräldrar jämt finns där för mig. Att jag har en fantastisk lägenhet. Att jag kan dansa. Att jag har ett jobb. Att jag kan skratta. Att det spelas någon bra låt på radion. Att ta på mig ett par varma sockar när jag fryser. Att gå på en promenad i skogen. Att ligga i snön och se stjärnhimlen. Att få en kram. Att jag får vara jag och att jag har drömmar.

Tack för att ni förgyller mitt liv! 

Kram