Ja, då sitter man här igen, denna gång för att hålla sig vaken... då undrar ni varför jag måste hålla mig vaken, enkelt. Min syster ska göra ett test imorgon och hon frå inte sova före det. Så jag tog "kvällspasset" medans mamma får det jobbigare passet, på morgonkvisten. Då syrran troligvis är tröttare och ideérna om hur man ska hålla hon vaken tar slut. FÅ se om det blir en uppiggande promenad snart. Ser film, den andra för natten.

Det lät nyss som om min syster är liten, till åldern. Men icket hon är tonåring. I sina trotsdagar, med sitt villinteumgåsmedsinsyster-inställning. Men det har gått bra än så länge denna natt...

Men nu segar jag efter med att skriva och jag känner att promenad skulle sitta fint nu, endast för att bli piggare, för det är nog inget problem för syrran, jag däremot är tröttare än tröttast.

Så ni får sova sött så ska jag pinande försöka hålla mig vaken...

Kram på er

Det här är mina skiis. Mina bästa skiis än så länge. Behöver bara införskaffa mig ett par nya pjäxor.

Ja, rubriken säger det mesta.

eller mycket iaf.

 Min helg har vart mer eller mindre misslyckad, men av alla hemstheter finns det alltid något gott, eller? i mitt fall iaf, den här gången.  

Som ni som alltid läser min blogg säkert vet är jag i ett stadium i mitt liv där det mesta är svårt, jobbigt, deprimerande etc. den här helgen har vart ett bevis på det.

Inga detaljer kommer att nämnas så hoppas inte på för mycket. 

Det trevliga eller mindre hemska kan jag avslöja, som ni säkert förstår är slalom. Jag har tagit årets och vinterns första svängar. I en grymt bra backe med ett par suveräna pjux och skidor, mina.  Den glädjen och friheten överglänser allt, för den stunden. Åka nerför en backe, känna vinden i ansiktet, känna skären ta fast i snön är en grym upplevelse vilket är det bästa som finns. Den enda gång man kan leva livet utan att måsta bry sig om nåt annat än en själv.

 Det finns säkert många sätt att uppleva samma känsla på men så här är det för mig. Skulle kunna leva av det.

Nu till nåt helt annat som legat på mitt hjärta i sisådär 10 minuter. En kompis eller kompis å kompis.. Han skrev "hej" till mig på msn. Då svarade jag typ "hejsan" å vad skrev han "är du lessen?" och efter ett tag frågade jag "varför tror du det?" å han bara " det lät lagomt depreimerat" å jag sa" vad? " och han sa "ditt hejsan" .. weird..

Jag skriver ju alltid så långa inlägg, så nu för ovanlighetens skull ska jag skriva ett lite kortare inlägg.

Så enkelt var det och nu är det snart slut, ska bara säga KRAM på er!

Jag har just laddat upp mina jul/nyårsbilder på datorn, dock får ni inte se dem.. än. Dessutom som tidsfördriv så bytte jag bakgrundsbild på datorn, mest som tidsfördriv. Efteråt startade jag photoshop, och kände för att göra nåt med nån bild, och då hittade jag den här bron, som jag själv har tagit och är väldigt nöjd över så därför gjorde jag bara om storleken, inget annat. 

Jag tog bilden, sista gången jag var hemma. Hos mormor och mofar den helgen dem flyttade ;( 

Det är det värsta som hänt i år. Nu tycker många att jag är knäpp... Men det var enda stället där jag var trygg, där jag kunde känna lugn, alltid ett ställe att åka till, där min själ bodde. Den här "bron" har jag lagt dit, för många år sedan, kommer alltid finnas i mitt minne.

Tror aldrig mormor eller morfar har förstått hur hemskt det var för mig att dem flyttade.. Vet inte om jag vågar säga det heller, då dem håller på å pladdrar om att det är/var så bra, hur bra lägenheten är, smidigt, och nära till det mesta. Dem flyttade från norbottens finaste by, från sveriges, världens bästa by. Inga utflykter till älgberget, inga mopedresor, inget cyklande till storsträsk. Inget bad på midsommarnatten. NÄä allt det där är borta. borta med vinden, ingen annan verkar bry sig, ja visst tyck att jag är löjlig men jag kan nästan lova att nånstans längst in i hjärtat känner du ungefär samma sak om en sak, plats, människa eller händelse.

Inga spontana lekar på halloween med hela släkten, då man ser att det snöar. Ingen samlingsplats för släkten. 

 Nää nu har jag sörjt nog för idag.

Som jag skrev i förra inlägget, så var jag på UNITE över nyår.

Träffade massa härliga människor och hoppas man träffar dem igen. Det var gott att lovsjunga och prisa gud. "Revyn" var grymt rolig och alla applåder till ni som anordnade det. ( om ni läser min blogg regelbundet kan ni undra varför jag kanske upprepar det mesta från det andra inlägget så kan det bero på att då var jag oerhört trött och har i princip minnesluckor från den kvällen.)

Kollade in mingelbilderna från konferensen, å ops, där var jag på ett kort, finklädd och allt. Till och med sminkad till det yttersta ( :o ) Ni som inte känner mig så kanske ni förstår att jag är inte precis den tjej som sminkar sig varje dag... Bör tilläggas att jag blev sminkad. Slutpratat om smink.

Igår steg jag upp sent, sent, ungefär halv 4 på eftermiddan, helt ensam i lägenheten så ingen hade funderat på att väcka mig, förutom syrrans kompisa som ringde vid 11 (!)å frågade när E skulle komma hem, tror jag vet egentligen inte vad jag svarade.. När jag väl hade gått upp insåg jag att solen redan gått ner.. men jag får på mig kläderna och pallrar mig iväg till affärn för att köpa nå mat. Tv sen sängen igen.

Vaknade vid halv 10 idag ( :O !!!) om steg upp pigg som en lärka, synd bara att jag inte hann drömma färdigt min vackra dröm..  Ingen hemma, E skulle ha kommit med tåget typ halv9 så jag ringer å frågar vad som hänt, och får reda på att tåget ha vart 2 timmar sent sen början. Sen frukost knackar på dörren. E hemma. Pappa kommer förbi och äter lunch med oss å nu är det eftermmiddag och jag väntar på att börja göra middag innan mamma kommer hem, men det är några timmar dit.. några förslag på vad jag kan göra?? 

NÄä nu har det här inlägget tagot lika lång tid att skriva som det alltid brukar ta, eftersom jag är en person som gör allt på en gång.. och under det här inläggets gång har jag funderat på varför Vidsel syns på eniros kartor men inte Älvsbyn som är märkvärt mycket större... Mycket lurigt.. nu innan jag hinner spåna vidare på det och lyssnat färdigt på Edith Piafs "Non, Je ne regrette rien" ska jag avsluta inlägget.

Så kram på er!  

Find Me Here
Speak To Me
I want to feel you
I need to hear you
You are the light
That's leading me
To the place where I find peace again.

You are the strength, that keeps me walking.
You are the hope, that keeps me trusting.
You are the light to my soul.
You are my purpose...you're everything.

Nu ska jag för er en historia berätta...

Det var en gång en flicka som hette Ida och åkte till en annan stad för att vara på en nyårskonferens. blabla bla.. vi tar det från början..

 Jag tog bussen till Lycksele och pingstkyrkan för att vara på UNITE. Det var det jag behövde och jag kände mig glad att vara där. Vi hade seminarier (peptalks) och möten och ja allt sånt där. Det hhände mest positiva saker men jag kan inte komma ifrån det mest negativa (om det nu var nåt fler) att jag har sträckt ledbanden. Ja, det låter sjjukt och klantigt.. Det kanske var klantigt men jag skulle hålla upp dörren för en annan och tog ett steg framåt, där det var ett tunt istäcke men ack så lömskt, det var glashalt. Så jag halka omkring som ett föl och sen landade jag på knäna.. Fick bara ett synligt men...  det gör väldigt ont i knävecket, och då säger pappa att jag har sträckt ledbanden, behöver inte vara så.

Det har vart en grym helg med nyårsfest/revy och jag bara njöt. Jag tycker texten/dikten ovan säger ganska mycket, om ni inte visste det så är det en bit av låten Everything av Lifehouse.

Som ni kanske förstår är inte så mycket tid till sömn... så jag kan väl säga att jag sov ungefär 2.5 timme i natt (!)

Sen idag så var det utvärdering och slutmöte. Det var trevligt, sen gick jag hem (till pappa) och duschade och packade. Sen gick jag in till stan (med mina onda ben..) till busstationen för att åka hem (till umeå) bussen eller kanske bussarna kommer iväg för sent.. det var så mycket folk från både UNITE och från fjällen att det behövdes 2 förstärkningsbussar, ganska ovanligt tror jag.

Väl på den tredje bussen så somnar jag innan vi åkt utanför lse. jag var trött... jag hade två säten så jag hade det ganska skönt.. Sedan var en jag träffade på UNITE tvungen att väcka mig då vi var på busstationen, jag hade inte vaknat :S Men jag i princip sprang ( än en gång med mina onda ben) för att hinna med bussen som gick typ 10 över, så att jag inte skulle behöva vänta en halvtimme... JAG HANN. Väl på bussen var jag i princip tvungen att spärra upp ögonen. Så det jag har gjort sen jag kom hem var.. 1 slänga in väskorna i mitt rum. 2 ta på mig pyjamas (för ja, jag ska gå å lägga mig) 3. satte mig vid datorn för att skriva några rader men det blev ganska många. 4. satte på tv:n för att känna mig lite allmänbildad över vad som hänt i helgen ( typ nyheter, men det var segt, inte för trötta människor)

Så nu kommer jag troligen att sätta punkt på det första inläggen( på min blogg) det här året.

Jag hoppas att alla som läser det här ska få ett riktigt bra 2008!

Så god fortsättning på det nya året.

Sen har jag en rolig sms-historia att berätta nästa gång.. :P

God Natt  

Nej, jag ska inte ha barn om ni trodde det..

Jag väntar och väntar på att något nytt ska hända. Något positivt som får mig att må bra, för det gör jag inte nu. Inte pågrund av nått som nyligen har hänt men jag orkar inte.. Jag orkar inte.

 Jag trodde att jag skulle ha nått bottennappet över julhelgen eftersom jag inte ha skrivit nåt på nästan mer än en vecka. Men vissa snälla själar läser bloggar även då, vilket jag inte lyckades med eftersom, för det första jag har inte haft tillgång till internet vissa dagar. Sedan då jag fick tillgång till internet hos mina kusiner hade jag nog svårt med att få tillgång till datorn då dem varvar konstant mellan vem som ska ha den... Å då jag tillslut fick tillgång till datorn så öppnar jag internet och sedan www.bloggagratis.se ...laddar... sedan då den är färdigladdad så syns det bara massa bokstäver i storlek 107.. typ.. å det finns ingen kolumm där alla "logga in" å såna saker står.. sedan går jag in på idab.bloggagratis.se och där är det samma storlek på texten och min bild syns inte och ingen kolumm.. sedan går jag inte på en helt random sida och där ser det så fridfullt ut med normala storlekar och bokstäver där dem ska vara.. så tillslut.. var det här ett fel på domänen eller var det nån inställning på datorn.. det lär jag nog aldrig få veta i och med att jag är så himla oteknisk och inte orkar bry mig..

Som jag skrev överst, jag orkar inte. Så minsta lilla motsättning så är det mindre jobbigt att ge upp än att försöka lösa det.

 Min svenskalärare tog tag i mig sista dagen på julavslutningen innan jag gick hem å sa åt mig "på skarpen" att jag skulle vila upp mig på lovet..

Jo tjena vad enkelt... jag har redan planerat in massa grejer och jag vill göra ännu mer.. plus att jag har en skoluppgift att göra innan skolan börjar.. den 9:e januari.. läsa ut en bok och skriva "dagbok" om boken..

på engelska.

 Inte mer med det än att jag måste ta itu med saken och sätta mig ner och börja åtminstonde börja att plöja igenom boken.

Jag fryser jag fryser.. inte bara fysiskt.

Jaja.. jullovet so far:

Åkte upp (körde upp) till Pite på fredagen före jul, sedan å hälsa på min sötaste tremening på 1 år å 4 månader ungefär. Hennes mamma hade fått komma hem från sjukhuset för elva dagar. Hon klapprar fram lite ostadigt på fötterna, hon går. Vilket E också börjat göra, fast det började hon med medans K låg på NUS å E bodde hos mig. Hon har minneslukor från före olyckan och hon upprepar vissa saker flera gånger men hon lever hon lever! och det är vi så glada över..

Om ni som var med i bilen nu läser detta så kan ni vara så goda att åka och hälsa på K. Hon skulle gärna vilja det, inte för att skälla, inte för att hata er för att visa att hon lever, visa att hon kommer att repa sig. Ta med chauffören för det är han som hon helst vill prata med... Snälla gör det för henne.

 Efter besöket åkte jag till mormor och morfar och sovde..

Dan därpå åkte jag tillbaka till E,K och C för att sköta E då K och C var och handlade julklappar, det gick bra och hon kissade i pottan.. :o Det bästa var att hon blev så himla glad då jag tog ut hon och hon fick åka spark. Fast hon oftast lyser som en sol, så var det den soligaste dagen.

Söndag.. upp till Skomans å hälsa på folk, fika och titta på julgranen i byn.(den har varit vackrare!!)

Sedan julaftonsmorgon.. jag och morfar går ut på en låååångpromenad runt Öjebyn. Den gnistrande snön gjorde sig som bäst i minusgrader och morgonsol. Rosa soluppgång. Sedan bar det av att nödhandla dem sista grejerna till julbordet.. Sedan till kusinerna (och den tragiska datajakten) Mat, julklappar, tv (nej tack!) och spel. Inget mer med det, likadant som alla år förutom att inte alla var där.

Sedan juldagen, sovmorgon. Sedan långpromenad in till Pite och sedan mat och tv och natt.

Annandagen, mellandagsrea! jag shoppade två koftor och en tröja. Hade tänk införskaffa mig en hårtång men insåg att utbudet är större i umeå å då kan jag lättare byta om nåt skulle va fel.. lr så är det vara en bortförklaring..?

Sedan bilkörning mot umeå. Måste medge att det hade snöat ty 5cm klibbsnö på natten. :) mycket trafik men jag körde ända hem.

 Så nu sitter jag hemma igen och funderar på om jag ska åka in till stan för att avverka umeås mellandagsreautbud också. Tror det, mamma ville att jag skulle komma in. Ja, min mamma vill ha med mig på stan.

Så nu ska jag torka håret efter en efterlängtad dusch.

Kram och gott nytt år! ( hoppas på mer snö innan dess)   

Förra vintern. Syrran på isen.

Jag kanske ska börja med att säga att en gammal kompis började nyss chatta med mig, och vi har inte pratats på lääääääääänge. Så jag är lite chockad nu...

Men nu har jag återhämtat mig, skämt åsido.

Glöm det jag skrev. Ni tycker säkert att jag borde radera det jag skrev om jag ändå inte vill att ni ska komma ihåg det jag skrev.. Men det är ju ganska trevligt ändå då någon börjar prata med en, då vill den då det. Dock kan det bero på uttråkning. Men nu ska vi tänka positivt och du kanske ska börja prata med nån som du inte pratat med på länge.

Jag har kommit underfund med att det är ganska trevligt att man hälsar på andra människor. Bara ett hej betyder mycket. Man känner sig uppskattad och man gör andra människor lite gladare, eller vad man nu kan säga.

Jag tycker det är ett bra sätt att visa att man har uppmärksammat en person. Jag har fått berättat för mig att det är väldigt viktigt för utfrysta och ensamma människor att bli bekräftade bara genom ett hej. Det där lät väldigt onormalt. Och då kommer vi till normalt och onormalt, men då kan ni läsa min diskussion hos något av de föregående inläggen.

Jag kan inte säga att det är något jag är bra på, att säga hej alltså. Ofta känner man sig knäpp om jag säger hej, men inte får något svar. Om man säger hej om den pratar med nån annan, man vill inte störa. Ibland blir man osäker på att det är den person man tror att det är, rädd för att göra bort sig. Ibland vill man inte visa sig, man vill inte prata med nån, man orkar inte, man vet inte vad man ska säga.

Men egentligen, vad är det värsta som kan hända? man gör bort sig, thats it.

Där satte jag punkt för dagens disskussion och här kommer min redogörelse för några dagar. (fattar inte varför jag lägger upp bloggen på ett speciellt sätt.)

Lördag sover jag till typ 11 går upp äter frukost klär på mig, åker in till stan. Efter en stund på stan är det dags att bege sig till skolan, nej jag är inte knäpp, allt har en förklaring och här kommer min: Det var Öppet hus och jag var elevrepresentant. Ja, så där gick jag och två elever till och pratade om skolan och fikade. Sen åkte jag hem (fick skjuts av en lärare) och sedan åt jag middag och sen tv å sen i säng.

Söndag, jag vaknar typ 1 fattar inte hur jag kan sova så mycket, jag är väl slut antar jag. Sen far jag och mamma, ja jag är vän med hon nu men har inte förlåtit henne, men jag vet för att kunna bli förlåten så måste man kunna förlåta. Ja vi for till några släktingar med en juluppsättning och sa god jul. Sedan for vi på Strömpilen och shoppade. Jag hade tur jag fick två klänningar/tunikor av mamma, det brukar jag inte få. Sen ska hon och hämta syrran lite längre bort och jag orkar inte förlja med så jag börjar gå mot stan, hyffsat kallt med tanke på att det är minusgrader och jag hade kjol. Det var inte smart. Jag gick inte ändå till stan utan tog sen tog jag bussen och kom hem, men gissa mamma och syrran hade inte kommit hem än, så där stod jag i kjol utan nyckel, så jag ringer mamma och som tur är så är dem nästan hemma, vilken händelserik dag..................

Sedan nu idag har det hänt litegrann.

Jag vaknar och kollar på klockan.. Jag hade redan börjat första lektionen.. Så jag hoppar upp ur sängen, klär på mig, kollar på klockan igen och ser att jag missat 5 över bussen.. en kvart till nästa, så jag hivar i mig frukost och går sedan ut till busshållplatsen. Väl på bussen känner jag hur trött jag fortfarande är ( konstigt att jag är så trött som jag sa ovan) Sedan några hållplatser bort kliver T på bussen, lika trött och lika sen till lektionen. Vi hoppar av bussen å följs till skolan, måste ha sett lite konstigt ut då båda han och jag kom samtidigt... hela 50 minuter för sent till lektionen. Det måste vara mitt kommaförsentrekord!

Sen inser jag att det snart var lunch, och jag som nyss hade ätit frukost. Menmen det blev inte så mycket äta. Sen film på engelskan. Sen film på geografin, sen ordspråk och slang på franskan.  Sen bussen hem och nu sitter jag här efter några tillsägelser åt syrran. Fattar inte att hon aldrig kan ställa skorna i skohyllan utan måste slänga dem mitt i farleden likadant med hennes kompisar, sedan skräpet på köksbordet...Jaaa. NU sitter jag här och håller på att kungra ihjäl, tur att mamma håller på att laga mat.

Så nu ska jag kuta dit och hjälpa till så att det går fortare.

Kram

Jag var lite rädd för att logga in nu och skriva eftersom jag trodde att besökarna skulle ha vart nere på 0 flera dagar, vilket låter lite löjligt, att man ska skriva efter hur många besökare man har. Jag är inte så pjåkig annars men mitt ål med min blogg är att jag ska skriva så ofta att det aldrig ska bli en nolla på statistiken. Ett ganska omöjligt mål med tanke på att jag nog inte kommer att skriva så mycket på jullovet eftersom jag inte har så stor tillgång till internet då, men hoppas jag får det. Tillbaka till det jag skulle ha skrivit för flera rader sedan. Jag hade mer än ett halft dussin besökare varje dag, som jag inte hade skrivit nåt. Jag hoppas att ni inte redan har tröttnat för jag har mycket att berätta.

Jag har insett att det är fler och fler i min närhet som läser min blogg vilket jag inte velat eftersom då blir jag inte lika ärlig i det jag skriver och anpassar mig efter det jag vill berätta och vad jag vill att folk som jag känner ska veta. Jag är en person som är rädd att "såra" andra eller att andra ska tycka synd om mig. Det vill jag inte.

Jag och mina fina/hemska dagar har varit en orsak till att jag inte har bloggat. Vet inte om jag vill erkänna det här men nu gör jag det fast jag troligen kommer att ångra mig, men då kan jag i och för sig ta bort inlägget dock med vetskapen att ganska många redan läst inlägget. Jag har pratat med en psykolog, med tanke på alla mina bekymmer just nu. Bekymmer låter konstigt men alla mina frågetecken på livet och allt annat. Det gick bra och jag kände att jag fick ut något av det, hon sa att det var typiska "tonårsfrågetecken" eller vad man nu ska säga. Eventuellt ska jag träffa hon några gånger efter jul också.

Nu efter det stora bekännelsen, så tänker jag fortsätta prata om vad jag gjort.

Samtalet. På kvällen var det julkonsert med kören vilket i sig var roligt men det var under den konserten som jag blev riktigt förbannad på mamma. Jag brukar ganska ofta bli sur på hon, men nu är jag helt asförbannad. Hon den ********************* tar med sig en "kompis" då hon ska "titta" på mig. Vilket jag helt klart hade sagt att hon inte fick ta med nån. Så nu sitter jag här och har i princip inte pratat med mamma sedan den stunden. Hon är inte hemma och just nu hade jag önskat att hon bodde flera hundra mil från mig. Nu låter jag säkert helt aslöjlig men det är så här jag känner, kunde ioch för sig ha agerat på ett annat sätt men hon lyssnar ju aldrig och förändrar inget, lika bra att hålla truten och typ ignorera hennes existens. Egentligen var den där händelsen bara en droppe som gjorde att bägaren rann över. Löjligt? kanske.

Igår torsdag var det en helt vanlig skoldag, typ, det var ju lucia.

Jag måste stolt medge att det var ett fint luciatåg och att vi har oerhört många väldigt duktiga sångerskor och sångare på våran skola.

Det var ett lyft från förra årets tja, fiasko. Efter det var det julfika och pysseldag fram til lunch. Det var trevligt och jag pysslade och pysslade, njäe inte riktigt men några julsaker fick man till. Det var ganska länge sedan man gjorde det. Gick från skolan typ kvart i fem, vilken normal människa stannar för att träna inför kemiprovet i mer än en timme efter avslutad lektion? troligen ganska många, men nu känner jag mig ganska ickenormal/onormal.

Idag gick jag till skolan med en ganska dålig inställning. Gruppprov kemi, visar det ens vad man kan, nej den visar vad den pratiga i gruppen kan, typ. En i min grupp kunde inte ett skit och jag och en annan gjorde hela provet. Om vi då får VG på provet så får ju den som inte kunde/sa ett skit ett hyffsat bra betyg ändå.. är det rättvist?

Sedan lektion och sen lunch och sedan istället för att sluta är det obligatorisk närvaro på stipedieutdelning i aulan. Sedan på stan i nån timme, kolla in julklappar som jag ska köpa imorrn.  Sen hem. Middag. Tillbaka till stan för att gå på gudstjänst. Skönt, känns som att jag kan vara helt mig själv i kyrkan och inför gud. Där behöver inte alla måsten och krav tränga sig in i mitt huvud, jag är bara där för mig själv.

Tack för att du är så förstående.

Nu om du plöjt dig igenom alls struntprat så kan jag som många andra gånger glädja dej med att jag är färdig med det här inlägget.

Tack för din tid.

Kram