Har suttit och gått igenom gamla webcambilder. Bland annat en film som jag och mitt AuPair-barn J satt och gjorde på flygresan mellan Geneve och Stockholm medan jag jobbade i Schweiz. Skoj! Insåg att jag pratade en jättekonstig dialekt då, inte norrländska över huvud taget. Då hade jag tandställning och vågade knappt öppna munnen. Ändå kan jag sakna den tiden i mitt liv. Sen fick jag syn på en fin bild på mig när jag för en gång skull visade tandställningen på bild. Sugen på blodapelsin efter träningen.

Sen en bild utan tandställning. Från dagen efter julfesten med jobbet. Utdragna lockar dagen efter..

Det leendet var värt att vänta fem år på. Fem långa och krävande år.