En rätt klok bloggerska skrev en gång att hon är hennes egen bästis.

Idag har jag varit min egen bästa vän. Jag har tagit tid till mig själv, gjort det som fallit mig in och njutit i fulla drag.

Vaknade någon gång på eftermiddagen efter en skön sömn. Låg och drog mig en stund och rullade sedan upp rullgardinen, insåg att hela himlen sken i samma färg som det blåaste hav. Solen stod mitt på himmeln och jag skrapade snabbt ihop en filt, en bok och plånboken. Gick via Coop och handlade sushi. Mumma! Låg och läste och lyssnade på musik i flera timmar. Kom sedan på att jag skulle cykla hem till mamsen och klippa gräsmattan. Som belöning åt jag upp deras smultron och tog ett lass rabarber med mig hem.

Fräschade till mig. Drog på mig en vit klänning och ett par klackar. Eller egentligen inte, snarare ett par tygskor. Himmel vad fina de är alltså!

Måste erkänna att det smärtar lite i fötterna när jag använder dem, men har beslutat mig för att de är värt det. Och att det är! Kan man älska ett par skor så mycket som jag älskar dessa?!

Gick ner på stan i den skapelsen med flätat hår, flätade en krans runt huvudet, försökte i alla fall.

Åt middag nere vid älven och hade såklart med mig älskade Freddan som värmde mig när solen började försvinna bakom husen.

Traskade hemåt, söta fina E ringde. Blev om möjligt ännu mer nöjd med livet. Bakade en rabarberpaj och avnjöt den med glass! 

Man kan ju nästan tro att det är lördag! Supergod efterrätt och dryck i glas på fot. Livet är härligt!

Gillar mina Swedish Grace-skålar tokmycket!

Satt i myskläder och njöt av den sista solen innan jag gick och kollade på slutet av Morden i Midsomer.

Hade glömt att det är så mysigt att sitta och slappa i soffan bara sådär och slötitta på tvn!

Imorgon blir det... jag vet inte, det får vi se då! Det finns en sak jag i alla fall vet. Och det är att jag i alla fall ska vara min bästa vän imorgon också.  

<3

i fredags när jag var lite nere så la jag ner extra tid på mig själv vilket resulterade i klädkombon nedan. Sen åkte jag till mamma och åt födelsedagsmiddag för min bonuslillebror.

Allt är perfekt! Skorna är helt underbara, blusen är perfekt och jeansen är helt rätt nyans! Koftan syns inte så mycket men den gör allt komplett.

Blus- Object , Kofta- InWear , Jeans- Zoul , Skor- Vagabond

störtskur är nog mer passande!

Sommaren hittils i bilder.

I Sundsvall med finaste syster och mamma. Synd att jag ska fula mig.

Jag planterade blommor.

som blev så fina! men nu har de regnat sönder lite..

jag invigde balkongmöblerna med läsning, vi hade grillkväll och jag åt grillade mashmallows!

Jag var på vandring efter tavelsjöleden med massa folk. Mest pensionärer, tempot var långsamt så jag hann njuta av skogsstjärnor och vindelälven.

Jag hängde på en cykeltur till Täfteåfestivalen. Det var fint och myggigt.

Längsta turen med älsklingen någonsin.

sommarsockerkaka med jordgubbar. Och Midsommarfrukost i Daisyskål!

Midsommarvolt, vi gick och fiskade med rastlöshetschips i högsta hugg. Men jag blev inte rastlös jag inte för jag balanserade på stenar i solnedgången!

Det var myggigt, men himla vackert. Solen sken hela dagen!

Vi åt middag på stranden på midsommardagen. Vi fick sol, men en kilometer in i landet var det regn! Här kan man leva livet.

Jag tog kort på fina saker.

Fin syster, fina shorts-fin blus-älskad kånken, sommarbild från Sundsvall.

Massbildinlägg helt enkelt! Klicka på bilderna så ser du dem i större format.

Älska livet!

så har jag hostat och snorat i 28 dagar. NU är jag lessssssssssss! Och jag har inte kunnat träna alls under de här dagarna och det är jobbigast. Vill egentligen bara knyta på mig löparskorna, sätta hörlurarna i öronen och bege mig ut och springa. Springa så länge benen bär och ännu längre än det. Känna svetten rinna och ge allt. Känna att kroppen orkar, orkar bära hela jag. För hela jag har förut inte orkats bära. Astman har satt stopp för mycket men nu i vår har benen tagit slut först, underbar känsla att känna att andningen är starkare än benmusklerna! (som är ovanligt starka i år)

Nu räknar jag ner dag för dag. Känner att hostan avtar i och med att jag äter medicin. För övrigt världens äckligaste som gör mig konstant illamående och ofta sömnlös. Snart är jag i fas. Längtar så efter den dagen.

Det är historien bakom var min beach 2011-kropp har tagit vägen! haha. 

De flesta av årets 365 dagar är jag på up-mood. Som de senaste 79 dagarna ungefär. Men sen kommer en däng av totalt känslokaos i min kropp och ger mig down-dagar. Idag är en sådan. Oftast är det inget farligt som utlöser dessa. Inte några hemska saker som har hänt. Jag är en person som vill så mycket. Har många ambitioner och älskar att göra saker. Jag är oftast glad och pratig. På jobbet ser jag mig sällan som den som drar sig undan och sitter själv i ett hörn. jag vill vara där det händer saker. Både på jobbet och fritiden. Men några gånger/år så brister det. Jag är helt gråtfärdig och inser oftast inte själv varför. Mitt uppe i gråtandet kommer jag på att jag har ont i magen, inte har några vänner, skyller på vädret - ogillar livet helt enkelt. Ringer ofta till mamma och pappa och klagar och gråter i telefon. Inte för att det blir några vettiga samtal. Men de svarar och lyssnar. (och om de inte svarar så blir jag ännu mer ledsen såklart. Trots att jag vet att de inte kan svara JÄMT.) Mamma blir oftast fokuserad och vill att jag ska lösa problemet (om de nu är magont, vänner, städningen eller vädret..) men innerst inne vet både jag och mina älskade föräldrar vad som är "felet". Det känns alltid en smula bättre när jag lagt på. För även om jag ogillar lösa-problemet-mamma så har hon rätt. Pappa också. Det är orken som tagit slut. En craschdown. Jag springer rakt in i väggen och faller pladask! Det tar inte många timmar för mig att resa mig upp och gå därifrån. Det som behövs är lätt att ordna. Och medicinen är sjukt tråkig. V.I.L.A Sömn och inte göra nånting är lösningen.

Så mina planer för dagen (som kunde varit så himla roliga!) är nog skrotade. Stadsfesten kommer tillbaka! (förmodligen inte Robyn, men jag överlever!)

Kom ihåg att lyssna på din kropp.

Jag älskar alla mina upp-dagar! Och mina vänner är en stor del av de dagarna. Tack!