så har jag hostat och snorat i 28 dagar. NU är jag lessssssssssss! Och jag har inte kunnat träna alls under de här dagarna och det är jobbigast. Vill egentligen bara knyta på mig löparskorna, sätta hörlurarna i öronen och bege mig ut och springa. Springa så länge benen bär och ännu längre än det. Känna svetten rinna och ge allt. Känna att kroppen orkar, orkar bära hela jag. För hela jag har förut inte orkats bära. Astman har satt stopp för mycket men nu i vår har benen tagit slut först, underbar känsla att känna att andningen är starkare än benmusklerna! (som är ovanligt starka i år)

Nu räknar jag ner dag för dag. Känner att hostan avtar i och med att jag äter medicin. För övrigt världens äckligaste som gör mig konstant illamående och ofta sömnlös. Snart är jag i fas. Längtar så efter den dagen.

Det är historien bakom var min beach 2011-kropp har tagit vägen! haha. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag behöver luft. Natur. Träd. Fri himmel. Vindens sus. Känna marken. Hoppa. Skutta. Natur. Jag behöver luft.        ...

Grekiska macrones.         Vill ha. Vill tillbaka. ...

Det finns stunder av tvivel, av trygghet och också en vilja bort från det. Just nu vill jag bara kasta mig ut, igen. Bort från det trygga lilla livet. ...

      Jag är glad. Och lycklig när jag får göra det jag vill.. ...