Jag kanske ska börja med att säga att en gammal kompis började nyss chatta med mig, och vi har inte pratats på lääääääääänge. Så jag är lite chockad nu...

Men nu har jag återhämtat mig, skämt åsido.

Glöm det jag skrev. Ni tycker säkert att jag borde radera det jag skrev om jag ändå inte vill att ni ska komma ihåg det jag skrev.. Men det är ju ganska trevligt ändå då någon börjar prata med en, då vill den då det. Dock kan det bero på uttråkning. Men nu ska vi tänka positivt och du kanske ska börja prata med nån som du inte pratat med på länge.

Jag har kommit underfund med att det är ganska trevligt att man hälsar på andra människor. Bara ett hej betyder mycket. Man känner sig uppskattad och man gör andra människor lite gladare, eller vad man nu kan säga.

Jag tycker det är ett bra sätt att visa att man har uppmärksammat en person. Jag har fått berättat för mig att det är väldigt viktigt för utfrysta och ensamma människor att bli bekräftade bara genom ett hej. Det där lät väldigt onormalt. Och då kommer vi till normalt och onormalt, men då kan ni läsa min diskussion hos något av de föregående inläggen.

Jag kan inte säga att det är något jag är bra på, att säga hej alltså. Ofta känner man sig knäpp om jag säger hej, men inte får något svar. Om man säger hej om den pratar med nån annan, man vill inte störa. Ibland blir man osäker på att det är den person man tror att det är, rädd för att göra bort sig. Ibland vill man inte visa sig, man vill inte prata med nån, man orkar inte, man vet inte vad man ska säga.

Men egentligen, vad är det värsta som kan hända? man gör bort sig, thats it.

Där satte jag punkt för dagens disskussion och här kommer min redogörelse för några dagar. (fattar inte varför jag lägger upp bloggen på ett speciellt sätt.)

Lördag sover jag till typ 11 går upp äter frukost klär på mig, åker in till stan. Efter en stund på stan är det dags att bege sig till skolan, nej jag är inte knäpp, allt har en förklaring och här kommer min: Det var Öppet hus och jag var elevrepresentant. Ja, så där gick jag och två elever till och pratade om skolan och fikade. Sen åkte jag hem (fick skjuts av en lärare) och sedan åt jag middag och sen tv å sen i säng.

Söndag, jag vaknar typ 1 fattar inte hur jag kan sova så mycket, jag är väl slut antar jag. Sen far jag och mamma, ja jag är vän med hon nu men har inte förlåtit henne, men jag vet för att kunna bli förlåten så måste man kunna förlåta. Ja vi for till några släktingar med en juluppsättning och sa god jul. Sedan for vi på Strömpilen och shoppade. Jag hade tur jag fick två klänningar/tunikor av mamma, det brukar jag inte få. Sen ska hon och hämta syrran lite längre bort och jag orkar inte förlja med så jag börjar gå mot stan, hyffsat kallt med tanke på att det är minusgrader och jag hade kjol. Det var inte smart. Jag gick inte ändå till stan utan tog sen tog jag bussen och kom hem, men gissa mamma och syrran hade inte kommit hem än, så där stod jag i kjol utan nyckel, så jag ringer mamma och som tur är så är dem nästan hemma, vilken händelserik dag..................

Sedan nu idag har det hänt litegrann.

Jag vaknar och kollar på klockan.. Jag hade redan börjat första lektionen.. Så jag hoppar upp ur sängen, klär på mig, kollar på klockan igen och ser att jag missat 5 över bussen.. en kvart till nästa, så jag hivar i mig frukost och går sedan ut till busshållplatsen. Väl på bussen känner jag hur trött jag fortfarande är ( konstigt att jag är så trött som jag sa ovan) Sedan några hållplatser bort kliver T på bussen, lika trött och lika sen till lektionen. Vi hoppar av bussen å följs till skolan, måste ha sett lite konstigt ut då båda han och jag kom samtidigt... hela 50 minuter för sent till lektionen. Det måste vara mitt kommaförsentrekord!

Sen inser jag att det snart var lunch, och jag som nyss hade ätit frukost. Menmen det blev inte så mycket äta. Sen film på engelskan. Sen film på geografin, sen ordspråk och slang på franskan.  Sen bussen hem och nu sitter jag här efter några tillsägelser åt syrran. Fattar inte att hon aldrig kan ställa skorna i skohyllan utan måste slänga dem mitt i farleden likadant med hennes kompisar, sedan skräpet på köksbordet...Jaaa. NU sitter jag här och håller på att kungra ihjäl, tur att mamma håller på att laga mat.

Så nu ska jag kuta dit och hjälpa till så att det går fortare.

Kram