Nej, jag ska inte ha barn om ni trodde det..

Jag väntar och väntar på att något nytt ska hända. Något positivt som får mig att må bra, för det gör jag inte nu. Inte pågrund av nått som nyligen har hänt men jag orkar inte.. Jag orkar inte.

 Jag trodde att jag skulle ha nått bottennappet över julhelgen eftersom jag inte ha skrivit nåt på nästan mer än en vecka. Men vissa snälla själar läser bloggar även då, vilket jag inte lyckades med eftersom, för det första jag har inte haft tillgång till internet vissa dagar. Sedan då jag fick tillgång till internet hos mina kusiner hade jag nog svårt med att få tillgång till datorn då dem varvar konstant mellan vem som ska ha den... Å då jag tillslut fick tillgång till datorn så öppnar jag internet och sedan www.bloggagratis.se ...laddar... sedan då den är färdigladdad så syns det bara massa bokstäver i storlek 107.. typ.. å det finns ingen kolumm där alla "logga in" å såna saker står.. sedan går jag in på idab.bloggagratis.se och där är det samma storlek på texten och min bild syns inte och ingen kolumm.. sedan går jag inte på en helt random sida och där ser det så fridfullt ut med normala storlekar och bokstäver där dem ska vara.. så tillslut.. var det här ett fel på domänen eller var det nån inställning på datorn.. det lär jag nog aldrig få veta i och med att jag är så himla oteknisk och inte orkar bry mig..

Som jag skrev överst, jag orkar inte. Så minsta lilla motsättning så är det mindre jobbigt att ge upp än att försöka lösa det.

 Min svenskalärare tog tag i mig sista dagen på julavslutningen innan jag gick hem å sa åt mig "på skarpen" att jag skulle vila upp mig på lovet..

Jo tjena vad enkelt... jag har redan planerat in massa grejer och jag vill göra ännu mer.. plus att jag har en skoluppgift att göra innan skolan börjar.. den 9:e januari.. läsa ut en bok och skriva "dagbok" om boken..

på engelska.

 Inte mer med det än att jag måste ta itu med saken och sätta mig ner och börja åtminstonde börja att plöja igenom boken.

Jag fryser jag fryser.. inte bara fysiskt.

Jaja.. jullovet so far:

Åkte upp (körde upp) till Pite på fredagen före jul, sedan å hälsa på min sötaste tremening på 1 år å 4 månader ungefär. Hennes mamma hade fått komma hem från sjukhuset för elva dagar. Hon klapprar fram lite ostadigt på fötterna, hon går. Vilket E också börjat göra, fast det började hon med medans K låg på NUS å E bodde hos mig. Hon har minneslukor från före olyckan och hon upprepar vissa saker flera gånger men hon lever hon lever! och det är vi så glada över..

Om ni som var med i bilen nu läser detta så kan ni vara så goda att åka och hälsa på K. Hon skulle gärna vilja det, inte för att skälla, inte för att hata er för att visa att hon lever, visa att hon kommer att repa sig. Ta med chauffören för det är han som hon helst vill prata med... Snälla gör det för henne.

 Efter besöket åkte jag till mormor och morfar och sovde..

Dan därpå åkte jag tillbaka till E,K och C för att sköta E då K och C var och handlade julklappar, det gick bra och hon kissade i pottan.. :o Det bästa var att hon blev så himla glad då jag tog ut hon och hon fick åka spark. Fast hon oftast lyser som en sol, så var det den soligaste dagen.

Söndag.. upp till Skomans å hälsa på folk, fika och titta på julgranen i byn.(den har varit vackrare!!)

Sedan julaftonsmorgon.. jag och morfar går ut på en låååångpromenad runt Öjebyn. Den gnistrande snön gjorde sig som bäst i minusgrader och morgonsol. Rosa soluppgång. Sedan bar det av att nödhandla dem sista grejerna till julbordet.. Sedan till kusinerna (och den tragiska datajakten) Mat, julklappar, tv (nej tack!) och spel. Inget mer med det, likadant som alla år förutom att inte alla var där.

Sedan juldagen, sovmorgon. Sedan långpromenad in till Pite och sedan mat och tv och natt.

Annandagen, mellandagsrea! jag shoppade två koftor och en tröja. Hade tänk införskaffa mig en hårtång men insåg att utbudet är större i umeå å då kan jag lättare byta om nåt skulle va fel.. lr så är det vara en bortförklaring..?

Sedan bilkörning mot umeå. Måste medge att det hade snöat ty 5cm klibbsnö på natten. :) mycket trafik men jag körde ända hem.

 Så nu sitter jag hemma igen och funderar på om jag ska åka in till stan för att avverka umeås mellandagsreautbud också. Tror det, mamma ville att jag skulle komma in. Ja, min mamma vill ha med mig på stan.

Så nu ska jag torka håret efter en efterlängtad dusch.

Kram och gott nytt år! ( hoppas på mer snö innan dess)   

Förra vintern. Syrran på isen.

Jag kanske ska börja med att säga att en gammal kompis började nyss chatta med mig, och vi har inte pratats på lääääääääänge. Så jag är lite chockad nu...

Men nu har jag återhämtat mig, skämt åsido.

Glöm det jag skrev. Ni tycker säkert att jag borde radera det jag skrev om jag ändå inte vill att ni ska komma ihåg det jag skrev.. Men det är ju ganska trevligt ändå då någon börjar prata med en, då vill den då det. Dock kan det bero på uttråkning. Men nu ska vi tänka positivt och du kanske ska börja prata med nån som du inte pratat med på länge.

Jag har kommit underfund med att det är ganska trevligt att man hälsar på andra människor. Bara ett hej betyder mycket. Man känner sig uppskattad och man gör andra människor lite gladare, eller vad man nu kan säga.

Jag tycker det är ett bra sätt att visa att man har uppmärksammat en person. Jag har fått berättat för mig att det är väldigt viktigt för utfrysta och ensamma människor att bli bekräftade bara genom ett hej. Det där lät väldigt onormalt. Och då kommer vi till normalt och onormalt, men då kan ni läsa min diskussion hos något av de föregående inläggen.

Jag kan inte säga att det är något jag är bra på, att säga hej alltså. Ofta känner man sig knäpp om jag säger hej, men inte får något svar. Om man säger hej om den pratar med nån annan, man vill inte störa. Ibland blir man osäker på att det är den person man tror att det är, rädd för att göra bort sig. Ibland vill man inte visa sig, man vill inte prata med nån, man orkar inte, man vet inte vad man ska säga.

Men egentligen, vad är det värsta som kan hända? man gör bort sig, thats it.

Där satte jag punkt för dagens disskussion och här kommer min redogörelse för några dagar. (fattar inte varför jag lägger upp bloggen på ett speciellt sätt.)

Lördag sover jag till typ 11 går upp äter frukost klär på mig, åker in till stan. Efter en stund på stan är det dags att bege sig till skolan, nej jag är inte knäpp, allt har en förklaring och här kommer min: Det var Öppet hus och jag var elevrepresentant. Ja, så där gick jag och två elever till och pratade om skolan och fikade. Sen åkte jag hem (fick skjuts av en lärare) och sedan åt jag middag och sen tv å sen i säng.

Söndag, jag vaknar typ 1 fattar inte hur jag kan sova så mycket, jag är väl slut antar jag. Sen far jag och mamma, ja jag är vän med hon nu men har inte förlåtit henne, men jag vet för att kunna bli förlåten så måste man kunna förlåta. Ja vi for till några släktingar med en juluppsättning och sa god jul. Sedan for vi på Strömpilen och shoppade. Jag hade tur jag fick två klänningar/tunikor av mamma, det brukar jag inte få. Sen ska hon och hämta syrran lite längre bort och jag orkar inte förlja med så jag börjar gå mot stan, hyffsat kallt med tanke på att det är minusgrader och jag hade kjol. Det var inte smart. Jag gick inte ändå till stan utan tog sen tog jag bussen och kom hem, men gissa mamma och syrran hade inte kommit hem än, så där stod jag i kjol utan nyckel, så jag ringer mamma och som tur är så är dem nästan hemma, vilken händelserik dag..................

Sedan nu idag har det hänt litegrann.

Jag vaknar och kollar på klockan.. Jag hade redan börjat första lektionen.. Så jag hoppar upp ur sängen, klär på mig, kollar på klockan igen och ser att jag missat 5 över bussen.. en kvart till nästa, så jag hivar i mig frukost och går sedan ut till busshållplatsen. Väl på bussen känner jag hur trött jag fortfarande är ( konstigt att jag är så trött som jag sa ovan) Sedan några hållplatser bort kliver T på bussen, lika trött och lika sen till lektionen. Vi hoppar av bussen å följs till skolan, måste ha sett lite konstigt ut då båda han och jag kom samtidigt... hela 50 minuter för sent till lektionen. Det måste vara mitt kommaförsentrekord!

Sen inser jag att det snart var lunch, och jag som nyss hade ätit frukost. Menmen det blev inte så mycket äta. Sen film på engelskan. Sen film på geografin, sen ordspråk och slang på franskan.  Sen bussen hem och nu sitter jag här efter några tillsägelser åt syrran. Fattar inte att hon aldrig kan ställa skorna i skohyllan utan måste slänga dem mitt i farleden likadant med hennes kompisar, sedan skräpet på köksbordet...Jaaa. NU sitter jag här och håller på att kungra ihjäl, tur att mamma håller på att laga mat.

Så nu ska jag kuta dit och hjälpa till så att det går fortare.

Kram

Jag var lite rädd för att logga in nu och skriva eftersom jag trodde att besökarna skulle ha vart nere på 0 flera dagar, vilket låter lite löjligt, att man ska skriva efter hur många besökare man har. Jag är inte så pjåkig annars men mitt ål med min blogg är att jag ska skriva så ofta att det aldrig ska bli en nolla på statistiken. Ett ganska omöjligt mål med tanke på att jag nog inte kommer att skriva så mycket på jullovet eftersom jag inte har så stor tillgång till internet då, men hoppas jag får det. Tillbaka till det jag skulle ha skrivit för flera rader sedan. Jag hade mer än ett halft dussin besökare varje dag, som jag inte hade skrivit nåt. Jag hoppas att ni inte redan har tröttnat för jag har mycket att berätta.

Jag har insett att det är fler och fler i min närhet som läser min blogg vilket jag inte velat eftersom då blir jag inte lika ärlig i det jag skriver och anpassar mig efter det jag vill berätta och vad jag vill att folk som jag känner ska veta. Jag är en person som är rädd att "såra" andra eller att andra ska tycka synd om mig. Det vill jag inte.

Jag och mina fina/hemska dagar har varit en orsak till att jag inte har bloggat. Vet inte om jag vill erkänna det här men nu gör jag det fast jag troligen kommer att ångra mig, men då kan jag i och för sig ta bort inlägget dock med vetskapen att ganska många redan läst inlägget. Jag har pratat med en psykolog, med tanke på alla mina bekymmer just nu. Bekymmer låter konstigt men alla mina frågetecken på livet och allt annat. Det gick bra och jag kände att jag fick ut något av det, hon sa att det var typiska "tonårsfrågetecken" eller vad man nu ska säga. Eventuellt ska jag träffa hon några gånger efter jul också.

Nu efter det stora bekännelsen, så tänker jag fortsätta prata om vad jag gjort.

Samtalet. På kvällen var det julkonsert med kören vilket i sig var roligt men det var under den konserten som jag blev riktigt förbannad på mamma. Jag brukar ganska ofta bli sur på hon, men nu är jag helt asförbannad. Hon den ********************* tar med sig en "kompis" då hon ska "titta" på mig. Vilket jag helt klart hade sagt att hon inte fick ta med nån. Så nu sitter jag här och har i princip inte pratat med mamma sedan den stunden. Hon är inte hemma och just nu hade jag önskat att hon bodde flera hundra mil från mig. Nu låter jag säkert helt aslöjlig men det är så här jag känner, kunde ioch för sig ha agerat på ett annat sätt men hon lyssnar ju aldrig och förändrar inget, lika bra att hålla truten och typ ignorera hennes existens. Egentligen var den där händelsen bara en droppe som gjorde att bägaren rann över. Löjligt? kanske.

Igår torsdag var det en helt vanlig skoldag, typ, det var ju lucia.

Jag måste stolt medge att det var ett fint luciatåg och att vi har oerhört många väldigt duktiga sångerskor och sångare på våran skola.

Det var ett lyft från förra årets tja, fiasko. Efter det var det julfika och pysseldag fram til lunch. Det var trevligt och jag pysslade och pysslade, njäe inte riktigt men några julsaker fick man till. Det var ganska länge sedan man gjorde det. Gick från skolan typ kvart i fem, vilken normal människa stannar för att träna inför kemiprovet i mer än en timme efter avslutad lektion? troligen ganska många, men nu känner jag mig ganska ickenormal/onormal.

Idag gick jag till skolan med en ganska dålig inställning. Gruppprov kemi, visar det ens vad man kan, nej den visar vad den pratiga i gruppen kan, typ. En i min grupp kunde inte ett skit och jag och en annan gjorde hela provet. Om vi då får VG på provet så får ju den som inte kunde/sa ett skit ett hyffsat bra betyg ändå.. är det rättvist?

Sedan lektion och sen lunch och sedan istället för att sluta är det obligatorisk närvaro på stipedieutdelning i aulan. Sedan på stan i nån timme, kolla in julklappar som jag ska köpa imorrn.  Sen hem. Middag. Tillbaka till stan för att gå på gudstjänst. Skönt, känns som att jag kan vara helt mig själv i kyrkan och inför gud. Där behöver inte alla måsten och krav tränga sig in i mitt huvud, jag är bara där för mig själv.

Tack för att du är så förstående.

Nu om du plöjt dig igenom alls struntprat så kan jag som många andra gånger glädja dej med att jag är färdig med det här inlägget.

Tack för din tid.

Kram

Varför måste livet innehålla så många motgångar? Alltid nåt som stoppar det enda man skulle vilja göra. Just nu är det tiden som inte räcker till + att jag inte har några pengar. Dessutom har jag bara köpt 1 julklapp hittentills, till min syster.

Mitt liv är kaos just nu, i mina ögon. Andra kanske skulle säga tvärtom. Men nu ska erkänna mycket. mycket.

Sen i våras har det hänt mer än vad som hänt i hela mitt liv, mest negativt. Jag och min pappa har väl haft några tvister, ganska många om jag ska vara ärlig. Mamma har träffat en ny "man". Jag gillar inte han.

Sedan hade vi en "extra" familj boende hemma hos oss under halva hösten, våra släktingar. Eftersom mamman i familjen blev överkörd av en bil och låg på IVA här i Umeå under sex veckor. Och jag blev som en extramamma åt min tremening som är lite mer än ett år.  Dessutom så har min syster haft det svårt i skolan och varit hemma ganska mycket på sistonde. Sedan har jag haft det jobbigt i skolan på grund av allt annat och varit efter i många ämnen, jag är ikapp nu...

Det har vart jobbigt ganska länge och jag känner mig fortfarande ganska trött, less, skoltrött och allt annat. 

Och nu för att jag ligger hemma alldeles ensam så sa jag åt mamma innan hon for att det vore trevligt att vakna upp till en familj på andra advent, så beskyller hon mig för att jag inte har nån bra kontakt med pappa just nu och för att vi är en splittrad familj. Jag kan förstå om mamma också känner sig slut men hon är mamma och om det nu va så så kanske hon inte behöver fara iväg och sova hon nån knäppskalle. Han är knäpp och säger " ja du kan ju gå barfota, du är ju snart min dotter.. ". jag tänker ALDRIG bli hans dotter aldrig ens sova där. Hoppas jag får flytta hemifrån snart så att jag slipper den här skiten. Jag bodde mansam med pappa under 3 år och det funkade bra hela tiden men så fort jag flyttar till mamma så bryts hela jag ned...

Det kanske inte var meningen att jag skulle bli så djup å så men det är fakta.

Dagen, jag vaknar typ halv2 å går upp för att äta nåt, sedan går jag till tv:n och slår på den och till min förvåning så visas "sound of music" på 3an så jag sätter mig till ro i soffan och börjar stirra på dumburken. Det var dt värt fast jag har filmen..

Sedan kommer mamma och syrran hem från stallet där syrran har varit med i en pynttävling av boxarna och kom 3a, grattis.

Sedan sticker hon till en kompis och jag och mamma far och handlar. Sen då  vi far därifrån så säger hon att vi är bjudna på middag... hos vem? ja vad tror ni, å det är då han fäller den idiotiska kommentaren.. och många fler. Efter många om och men så far vi hem och sedan sticker mamma tillbaka och lämnar mig ensam på andra advent, vilket är nu typ.

Jaja, nu ska jag försöka skjuta bort alla elaka tankar och försöka att somna..

Kram på er!

Vann rätt människa? Jag har en delad åsikt.. Kommentera gärna!!

 Är det bättre att komma tvåa?

Kram  (kortaste inlägget hittils tror jag)

Vad är egentligen december? en vanlig månad som alla andra? höst eller vintermånad? fullspäckad månad? vad är december?

Ska jag svara på dem nu så skulle jag säga en tråkig, regning , höstmånad. Inte alls vad jag tycker att december ska vara. December ska vara en kall, snöig, spännande och fartfylld vintermånad. Varför tar jag då upp det här? jo för all snö som kom i söndags (första advent) har regnat bort och mer därtill. Det är 5 plusgrader på dagarna och regnet öser ned. Fattar inte varför vädret alltid går emot mig..

Det som ändå glädjer mig i min regndepression är att Agnäsbacken har öppnat, eller nästan imorgon öppnar dem. Så om jag nu skulle vilja fara och åka slalom så kan jag göra det, frågan är bara om jag vill det då det regnar så mycket...

Har inte skrivit på några dagar, så det känns som att min blogg blir mindre uppdaterad men med kanske "bättre" inlägg om ni förstår vad jag menar..

Orkar inte skriva om dagarna som gått utan att jag har skrivit nåt, så jag fokuserar på vad som har hänt idag. Den här fredagen har varit ganska bra för ovanlighetens skull. Det börjar med att jag hinner med bussen, vilken jag egentligen borde ta varje dag för att komma i bra tid till skolan. Sedan går jag till aulan för att vi ska se film på engelskan. Vi ser "Blood diamond" (stavade säkert fel, säkert "bloody diamonds" lr nåt.)

Det var bra dock var den mer än två timmar lång vilket gjorde att man satt ganska obekvämt på träbänkarna eller vad man nu kan kalla dem. Lite mör efter "sittningen" så går jag/vi på lunch. Det var en ganska trevlig lunch utan stress. Sedan tilbaka till skolan för elevkonferens. Jag var min klass representant. Innan den började så fick jag min "marknadsföringströja" och den passade så bra så bra. Ärmarna var lite formlösa men vad kan man begära, det är bara att sy om den. Efter att jag gottat mig med att tröjan äntligen hade kommit så började mötet.

Jag var väl den person som räckte upp handen mest, typ. Och så lägger jag in en personlig värdering (som jag dessutom sa) och genast var rektorn på mig och sa att man skulle representera sin klass inte sin egen åsikt. Sedan babblade alla andra på om deras upplevelser och åsikter, utan att bli tillsagda.. Kände mig lite kränkt men bara lite. Sedan påpekar jag flertalet gånger att det inte finns nån luft i klassrummen på lektionerna efter lunch.. men det bryr sig bara några om, eftersom det är testat och då visade det att luften var godkänd. Jamen vilken tid kollade dem den då? var det människor i klassrummet? var värmen på? hur var vädret utomhus? tog dem hänsyn till det? jag vet inte, men det skulle va bra å veta..

Efter mina aggressioner mot ventilationen och syret på skolan rent allmänt så slutade mötet. Efter mötet går jag på stan för att få tag på en röd t-shirt vilket jag även gör, på HM. Jag brukar inte hitta det jag söker och verkligen inte på HM så det var lite roligt med tanke på att deras priser är ganska okej och det var lagomt för den tröjan. Så jag köpte den om ni inte hade listat ut det än ^^.

Sedan går jag på Kii där jag inte varit på länge men det var så jobbigt med alla människor där och speciellt ett barn som hade "snott" ett par pumps och satt och klappade dem i golvet och jag blev så sur då inte pappan sa till ungen. Jag tycker om barn, men när inte föräldrarna tar sitt ansvar att uppfostra dem, offentligt iaf, så kan jag bli arg som jag blev idag. Så jag gick ut utan att ha tittat på några kläder. Sedan inser jag att det är fem minuter kvar tills min buss går så jag går nöjt til hållplatsen och inväntar bussen. Efter inte så länge så kommer den och jag stiger på och känner mig ovanligt avslappnad. Hemma igen så äter jag och slår på en film och nu sitter jag här och bloggar, vilket är ganska logiskt. Men usch vad trött jag är, borde egentligen gå och såva med tanke på hur lite och dåligt jag ahr sovit senaste två veckorna.

Men nåt IDOL program måste man väl se på säsongen, som jag itne har gjort, så nu är det sista chansen. Har absolut ingen aning om vem som är bäst så det får dagens prestation utvisa. Hörde också att Kelly Clarkson skulle uppträda så det blev väl en orsak också. Skulle bara haft nåt roligt sällskap, för här sitter jag ensam... Stackars mig, en fredagskväll.

Nää nu ska jag inte tycka synd om mig själv, tänk bara på många av afrikas fattigare länder invånare, dem kanske inte ens har mat på bordet varje dag och här sitter jag och tycker synd om mig för bagateller. Men ibland måste man få göra det också.

Men nu är det hög tid att sluta skriva eftersom det tar evigheter för mig att gå från soffan till tv:n för att slå på den. Fast den bara är typ 3 meter ifrån  mig. Fast jag måste ju kolla några andra bloggar också..

Tack för att ni tog er tid att läsa, jag uppskattar det verkligen. Kram

Ja, här sitter jag och funderar på vad jag skriva ochh inte skriva, vart jag ska börja och vart jag ska sluta...

Men jag började sådär. Jag är likgiltig, till allt och alla just nu. Känner mig så ja jag vet inte riktigt.. folk har upplevt mig som bitter och sur, vilket jag inte gjort med flit. Jag vet bara inte varför, vill vara den där glada och sprudlande människan som jag var förra året innan all skit började hända.

Livet har inte varit enkelt senaste månadera/halvåret, inte mitt iaf.

 Vill inte dra upp det precis. Här kommer dilemmat vilket jag beskrev i början...

Nykommen ur duschen efter ståhej med bakning, lantbröd i all ära men disken efteråt är det bökiga och det jobbiga. Men nu har jag bröd att ta med mig på fikat imorrn. Stolt över att ha kommit ihåg det, nu får vi se om det är ätbart.... Vilket jag är ganska säker på.

Väldigt luddigt inlägg det här blir.

Ska till Vännäsby och marknadsföra min gymnasieskola, vilket jag gjort ett antal gånger den här terminen, hoppas jag får nåt för det. Så det blir inte så mycket skola för min del imorrn. Hoppas jag hinner tillbaka till franskan iaf.

Det är det enda ämne (för tillfället) som jag känner mig efter i. För nån månad sedan så var jag efter i det mesta, menjag har arbetat mig upp och har kommit ikapp i allt förutom franskan + att jag har marknadföring. Nu tänker ni säkert att jag är knäpp för att jag är efter och ändå tar på mig det tidskrävande ansvaret att fara ut till högstadieskolor och peppa dem att börja på "min" skola... då jag säger det själv så tycker jag att det låter ologiskt, men (det finns oftast ett men) jag har ett svar, jag jobbar som bäst då det är tidspress etc. vilket gör att det går bra. Men om det blir lite för mycket, då rinner bägaren över, nej det svämmar över.

Vet inte om ni förstod ett dyft om det där.

Nu ska jag masa mig i säng med min träningsvärk, vilket jag fått av bugg. Det är inte ofta jag buggar 4-5 timmar i veckan på två dagar... man använder verkligen hela kroppen, iaf som tjej..

Så Kram och sov sött!  

Jag hade faktiskt tänkt skriva igår, men det blev så sent..

Ni förstår inte hur glad jag blev då jag vaknade igår (söndag) och såg att det var typ nästan en halvmeter nufallen snö ute. Jag slängde mig upp ur sängen och drog ut för att ta en morgonpromenad i det fina första advent. Då jag kommer ut så måste jag första skotta mig ut till gångstigen, vilken också var oskttad/oplogad. Efter några rejäla vintersnöskyffelkast så var jag ute på gångvägen. Där har, som tur är, en bil kört så jag kan gå i bilspåret. Sen viker det av och jag ska rakt fram, så tur att täckbyxorna pch vinterkängorna var på då jag klamsar igenom snön. Efter den idoga färden till det ndra kvarteret kan jag gladeligen se en mer "morgonpigg" befolkning, därefter de redan har gjort en stig + att de flesta redan har skottat fram sina broar. Så där trixar jag mig fram.... Sen till min förvåning (okej lite överdrivet) så har redan en traktor börjat skotta fram hela det kvarteret... Klockan är vid detta tillfälle ungefär just före 11..

Sen går jag en runda och hem igen, bör påpekas att ingen traktor har börjat skotta fram vårat kvarter vid det här laget. Sedan en välbehövlig frukost.

Timmarna går och jag pysslar i mitt rum (snarare städar) ...

Sen efter en lång dag, inklusive film så är det middag, detta vid typ halv4 eftersom jag sedan ska iväg och träna dvs. bugga. Måste tilläggas att nu börjar man ploga upp vårat kvarter.. x antal timmar efter grannkvarteret.

Buggen går bra och jag känner att vårat nummer är okej inför uppvisningen. Ska bara dansa i ca 50 sekunder men ändå... 

Sedan stannar jag och några till kvar på klubben ett tag för att sedan va medoch dansa på samkvällen. På samkvällen ,dvs vem som helst får komma och dansa från 19.00-21.30, Ja 2.5 timmar. 

Det var roligt men vi "yngre" blev inte uppbjudna på samma sätt som de "äldre" inte för att det skiljde så mycket i ålder men men ..

Det var roligt, men jobbigt speciellt då låtarna kom upp i ett visst tempo..

Det var skoj och efter 2.5 timmes dans så var fötterna lite möra/härdande.. Sedan till min besvikelse så regnar det som spö i backen/snön då jag kommer ut, snön regnar bort bara tre veckor innan jul.

Hem och lägga sig i ett varmt bad, att bada är underskattat.

Sen i säng..

Och nu efter en trög morgon sitter jag här ensam i klassrummet och bloggar. Ensam eftersom vi börjar först 9.45, vilket jag trotsar och kommer hit 8.25 (vanlig tid) för att jobba med ett arbete, vilket inte egentligen behöver vara klart idag, som jag trodde. 

Regnar fortfarande och det var blåis med ett täcke av vatten på vägen, iaf i Röbäck.. Sedan då man kommer in till själva Ume så är all is bortregnad..

Vi har som ett annat klimat på Röbäck, alltid mer snö, alltid kallare, etc. Vilket gör det väldigt svårt att bedöma vilka kläder man ska ha i centrum då det är så varierande varje dag.. Så idag tog jag stolt på mig mina skor och insåg senare ( då jag kom intill stan) att det kanske inte var de bästa skorna för dagen.men men...

Nu innan det här inlägget drar iväg alltför långt.. ( till raderna) så slutar jag...

Så regna inte bort nu, varken snön eller nån annan.. ^^

Kram